I Videoverse bläddrar jag igenom en community-sida, gillar konst, kommenterar och kollar svaren på mina egna inlägg. Sedan får jag ett meddelande och börjar messa en onlinekompis. Jag kan inte riktigt komma över hur perfekt Kinmokus berättande äventyr fångar internets tidiga dagar; det känns som om jag har förflyttats tillbaka i tiden. Det väcker minnen av hur jag brukade tillbringa mina dagar i början av 00-talet efter skolan. När jag inte spelade The Sims 2, Midtown Madness 3, Pokemon Sapphire eller GTA: Vice City (ja, jag var för ung för det), var jag på MSN Messenger. Min tid togs ibland också i anspråk av ett gammalt Nintendoforum som jag inte längre minns namnet på.
Det fina med Videoverse är inte bara hur det återskapar en fiktiv version av en spelkonsol och dess onlinenätverk, det är också hur det fördjupar dig i det och berättar en djupgående historia som helt värmde mitt hjärta. Äventyret drog med mig så mycket att jag tappade tidsuppfattningen när jag spelade det, och även om det var alldeles för sent på kvällen när eftertexterna rullade var det helt klart värt det. Videoverse utforskar hur spel och fandoms för samman människor, hjälper till att forma oss och till och med fungerar som en livlina, och det rörande budskap som Videoverse lämnade mig med är ett som jag behövde bli påmind om.
Feodal fantasi
(Bildkredit: Kinmoku)
I det visuella äventyret spelar du som Emmett, en ung aspirerande konstnär som har blivit förälskad i ett spel som heter Feudal Fantasy. Med hjälp av den fiktiva konsolen Shark och dess onlinenätverk ser du utdrag ur spelet när Emmett gör framsteg, och sedan använder du nätverket för att utforska communityforum och chatta med människor på plattformen. Efter lite uppmuntran från en kompis börjar du lägga upp dina egna illustrationer av spelkaraktärerna i Feudal Fantasy-communityn. Jag älskar att konstverken blir bättre för varje kapitel som går, och jag delar Emmetts glädje när de börjar få fler likes och svar.
Så småningom börjar man lägga märke till konstverken från en ny användare som heter Vivi och som Emmett verkligen känner samhörighet med. Efter att ha engagerat mig i deras inlägg oftare börjar jag skicka meddelanden direkt till Vivi och ser hur en vänskap börjar bildas när de umgås över spelet. Som en beslutsbaserad upplevelse kan jag välja varje svar, vilket gör att jag kan forma deras relation när Vivi börjar öppna upp sig mer och mer. Den koppling de utvecklar och hur den stärks med varje onlinekonversation görs på ett så naturligt sätt – det påminner så mycket om mina egna erfarenheter som tonåring online under de första dagarna.
(Bildkredit: Kinmoku)Indie Spotlight
(Bildkredit: Night Signal Entertainment)
Det här skräckspelet om att jobba på ett övernaturligt callcenter får mig att vilja ha ett spel där jag bara är Giles från Buffy
Sättet du kan välja svar på gäller också när det gäller de samhällen du kan interagera med. Olika alternativ finns tillgängliga när det gäller vilka kommentarer du vill lämna, eller vilka inlägg du vill göra. Även om det finns en kärnberättelse som drar dig genom upplevelsen, stöter du på små sidoberättelser genom att engagera dig i olika inlägg eller rapportera sårande kommentarer som plattformens moderatorer till synes har låtit passera.
Ibland kan en vän eller annan communitymedlem också be om din hjälp, vilket ger dig ytterligare en uppgift att utföra. Om du vill försöka förbättra Shark-communityn eller inte är upp till dig, men jag kan inte säga tillräckligt om hur bra det fördjupar dig i detta fiktiva onlineutrymme. Du känner verkligen att du är en del av det, och med varje online-engagemang kom jag att bry mig om Emmett de relationer som börjar bildas på plattformen mer och mer.
Det finns också något väldigt bitterljuvt med Videoverse, vilket spelar in i det växande antalet trollinlägg som du börjar se dyka upp. Med internet som ständigt förändras och konsoler som utvecklas och förbättras, varar ingenting för evigt, och Shark är inget undantag. Det kan vara svårt att kämpa emot känslan av förlust när en konsols storhetstid går mot sitt slut, eller att du lämnas kvar om du inte hänger med i svängarna, men det fick mig bara att vilja uppskatta och göra det mesta av Emmetts tid med nätverkets communities.
Utan att vilja förstöra berättelsen ytterligare – för jag rekommenderar absolut att du upptäcker den själv – berörde Videoverse mig verkligen med sitt innerliga budskap om vilken kraft spel kan ha. De kan föra oss samman, skapa kontakter, inspirera oss och hjälpa oss genom svåra tider. Det är en nostalgisk upplevelse, men även om du missade den tidiga interneteran är Kinmokos unika och uppslukande narrativa äventyr väl värt att kolla in.
Videoverse finns nu ute på PC. Om du vill se vilka andra indiepärlor vi har gillat kan du gå vidare till vår serie Indie Spotlight.