Welcome To Kowloon är ett skräckspel som kristalliserar varje Hongkong-bos största rädsla: att försöka hitta en ny lägenhet. Mer specifikt, att försöka hitta en ny lägenhet med en hyresvärd som inte kommer att försöka döda dig, vare sig bokstavligen eller genom att ta ut ockerhyra.
För att fira Halloween 2023 bestämde jag mig för att möta den rädslan i detta fotorealistiska indie-skräckspel, i hopp om att uppleva en sedan länge nedlagd historisk plats som en gång stod inte långt från där jag växte upp. Jumpscares är förutsägbara, liksom huvuddelen av dess skräckvandring sim gameplay som förlitar sig starkt på att hålla W, men grymma atmosfäriska detaljer gör upp för det genom att rota Welcome to Kowloon i det mest skrämmande sammanhanget av alla: verkligheten.
Hongkongs gotiska
(Bildkredit: N4bA)Bus eller godis
(Bildkredit: EA)
För fler skräckinjagande spel, kolla in Steams Halloween-rea.
Det tunna rasslet från en luftkonditioneringsenhet medan halogenlampor surrar över huvudet. Kackerlackor skuttar genom bisarrt inredda tvättrum på jakt efter mörker. Någonstans i fjärran svär en granne över sin trasiga radio.
Jag har aldrig bott på Kowloon-sidan eller i den ökända Walled City där det här spelet utspelar sig, men jag växte upp på andra sidan hamnen på Hongkongs huvudö. Men när det gäller de audiovisuella signalerna är det här spelet ett universellt språk som förenar de två halvorna av staden. Jag visste inte att så enkla saker i livet kunde vara så olycksbådande förrän jag spelade Welcome To Kowloon, och det gör den redan dystra verkligheten så mycket dystrare.
Det är inte första gången vi har sett den muromgärdade stadens trånga utrymmen i videospel. I förra årets Stray såg det nästan vackert ut, upplyst i livfulla neonfärger i rosa och blått. Men Welcome to Kowloon är en unik skräckupplevelse för det faktum att den inte viker undan från sanningen om det. Ja, den estetiska sanningen i alla fall; spelet utspelar sig 1999, men den muromgärdade staden revs 1994, ett år innan jag föddes. Förstahandsuppgifter från tidigare invånare säger att det inte var en blomstrande bunker där katter och robotar levde i relativ fred, utan en laglös enklav där myndigheterna inte hade någon kontroll.
(Bildkredit: N4bA)
Jag kan se att det här spelet utspelar sig på 90-talet, för bara den yta som täcks av det här fula tvättrummet skulle göra mig bankrutt just nu.
Jag tänker inte fråga varför min karaktär i Welcome to Kowloon – som beskrivs som en ung student – skulle vilja bo på ett sådant ställe, men eftersom Hongkong är ännu dyrare att bo i än New York och London kan jag väl inte klandra dem för att vara desperata.
Deras jakt på prisvärda bostäder leder dem till ett av många uppdelade hyreshus i den muromgärdade staden, som slingrar sig genom smala gator i en oändlig labyrint av förvirrande vändningar. Att hitta rätt bland de kopierade dörrarna med metallgaller är svindlande nog, men när jag väl har kommit in blir allt ännu konstigare.
Att klättra upp till översta våningen i detta traditionella kinesiska höghus är en skräckfilm i sig, med sopsäckar som slängs framför igenbommade dörrar och det mjuka ljudet av en kvinna som gråter bakom dörren. En söt hund sitter sorgset vid en tom matskål, och tyvärr kan jag inte klappa honom. Känslan av överhängande fara när jag går uppför trappan är oroväckande i sin vardaglighet, den dåligt upplysta trappan verkar skifta och förändras när jag rör mig upp och ner i byggnaden på jakt efter ledtrådar för att komma in i min faktiska lägenhet.
Det visar sig inte vara en hel lägenhet, utan ett rum som jag hyr inuti en. Det läskigaste med hela upplägget, bortsett från kroppsdelarna som hänger i hyresvärdinnans sovrum, är badrummets utformning.
(Bildkredit: N4bA)
Våtrum är fortfarande vanliga i äldre byggnader i Hong Kong och innehåller inget mer än en toalett med en väggmonterad duschslang, men de hala trappstegen som leder upp till toaletten känns komiskt korrekta. Jag kan säga att det här spelet utspelar sig på 90-talet, för den yta som täcks av det här fula tvättrummet skulle göra mig bankrutt just nu.
Kort sagt har Welcome to Kowloon gett mig en ny känsla av traumatisering på grund av min stads fruktansvärda bostadskris. Trots att jag jagas genom detta klaustrofobiska helvete av min mordiska hyresvärdinna och definitivt konstiga granne, bleknar spelets berättelse i jämförelse med dess dystra atmosfär. Det smala synfältet fick mig att känna mig mer rörelsesjuk än själva skräcken, och jag irriterar mig på de sprängda rören, kryptiska pussel och slumpmässiga skrämmande ansikten som dyker upp i bild när jag utforskar. Det tar mig ur vad som annars skulle vara en ganska verklighetstrogen simulering av hur det kan ha varit att leva i Walled City, bortsett från tandläkaryrket i bakgården.
Kolla in några kommande skräckspel att lägga till din lista, från Silent Hill 2 till Alone in the Dark.