Följande artikel publicerades först i oktobernumret 2023 av SFX magazine. Du kan köpa en tryckt kopia här.
Sex av de sju avsnitten av Doctor Who-äventyret ”The Evil Of The Daleks” från 1967 förstördes under tvarkivens rensning på 70-talet. Trots det har berättelsen haft ett anmärkningsvärt hälsosamt liv efter detta, med en mängd utgåvor inklusive vinyl- och CD-soundtracks och en animering i fullfärg.
Med publiceringen av en roman av Frazer Hines har Doktorns explosiva konfrontation med sina största fiender berättats ur hans följeslagare Jamie McCrimmons perspektiv. Ingen känner Jamie bättre än Hines, som kunde ge en unik inblick i karaktären som väcker berättelsen till liv på ett helt nytt sätt.
Bragt till bok
(Bildkredit: BBC)
BBC Books första förfrågan möttes dock av viss tveksamhet från skådespelaren. ”Jag sa: ’Jag kan inte skriva en bok'”, berättar Hines för SFX. ”Jag är normalt van vid att säga repliker, inte att skriva dem.” Men erbjudandet om en praktisk redaktör var den uppmuntran han behövde.
”Det fanns en hel del saker som jag var tvungen att ta med”, säger han. ”När man tittar på serien på TV ser man två män som ser sig omkring, och en bil kör fram, och en kliver ur, nickar till den andra mannen och de hoppar in. Sedan springer Jamie och Doktorn efter dem. Jag var tvungen att skriva allt det där. ’Så och så ser konstigt ut. Han hoppar ur, slår honom i huvudet …'”
Hines roman är en trogen anpassning av berättelsen. ”Jag hade någon som, inte direkt tittade över axeln på mig, men som såg till att jag höll mig på rätt spår”, säger han. ”Manuset ansågs inte vara skrivet i sten, så jag hade viss flexibilitet.” Med det sagt ”kunde jag inte lägga till ett monster eller en annan karaktär.”
Fans kan upptäcka ett antal skämt. Men några av Hines mer udda bidrag saknas, trodde man. ”Det var som när jag skrev min självbiografi Hines Sight”, säger han. ”Det fanns en redaktör som klippte bort saker. Jag sa: ’Men det är min bok!’ och de sa: ’Ja, men du kan inte säga det här, och du kan inte skriva det där.’ Så jag var under en jurisdiktion så att säga – någon som höll ett öga på mig!”
Fyra månaders skrivande var en rolig, om än ”ensam” upplevelse för den ”sällskapliga” Hines. ”Jag är van vid att få folk att skratta, studsa mot dem och skämta. Att vara ensam är mycket disciplinerat. Jag är också en ganska lat person. Du kan inte bara tänka, ’Åh, jag ska göra boken nästa vecka.’ Du blir typ av distanserad och slår huvudet mot en tegelvägg.”
”The Evil Of The Daleks” följer direkt på ”The Faceless Ones”, ett äventyr som utspelar sig på Gatwicks flygplats. I den berättelsen blir Jamie skrämd av synen av en ”flygande best”.
Högländarens ändlösa förvirring och förundran över innovationer från både 60-talet och det viktorianska England kunde lätt ha hindrat romanens flöde. Så Hines kom på en listig lösning. ”Någon sa en gång till mig: ’Jag märkte att Jamie hade en klocka på sig. År 1746 hade han väl inte haft en klocka?’ Och jag sa: ’Vet du att den här serien går på lördag kväll? På söndagen, vad tror du händer i TARDIS? Det är då doktorn lär Jamie hur man visar tiden.’ Det är så man kommer runt det.”
(Bildkredit: BBC)
På liknande sätt kommer romanens Jamie att vara medveten om dalekarna trots att han möter dem för första gången i TV-serien. Vi måste anta att Doktorn gav honom information om sin största fiende under en söndagskväll då de träffades för att lära känna varandra.
”Jag kunde inte vänta med att träffa Dalekerna”, säger Hines om TV-produktionen. Han kunde faktiskt inte motstå en närbild av en av sina medspelare under en paus i repetitionerna. ”Jag gick till studion och öppnade en Dalek, hoppade in och drog ner locket. Jag gick runt och sa ’Jag är en Dalek! Men sedan hörde jag någon komma.
”Jag tänkte att det kunde vara rekvisitören, så jag stannade kvar. Det finns en oskriven lag om att man inte får röra rekvisitan. Men det var två av skådespelarna. De lutade sig faktiskt mot mig, eftersom de inte kunde se mig – man kan se ut ur en Dalek, men ingen kan se in. De började snacka skit om showen: ’manuset är skit’ och allt möjligt.
”Efter två minuter sa jag: ’Jag hörde det!’ och skuttade iväg. De ramlade för att de lutade sig mot mig!” Hines övertalades att hålla tyst. ”Jag fick gratis öl hela veckan”, skrattar han.
I dag betraktas ”The Evil Of The Daleks” allmänt som en Doctor Who-klassiker. Redan 1967 var manuset tillräckligt attraktivt för att locka till sig högprofilerade skådespelare som John Bailey och Brigit Forsyth. ”Jag visste att det skulle bli en fantastisk serie med den rollbesättningen”, säger Hines.
Den respekterade skådespelaren Marius Goring, som spelade vetenskapsmannen Theodore Maxtible, ”föll omedelbart in i alla upptåg och skämt”, minns Hines. ”Under repetitionerna fortsatte han att säga: ’Jag ska sätta in den här suppositroniska hjärnan i Daleken.’ Han fortsatte att säga det. I slutet sa Derek [Martinus, regissören]: ’Är det inte positronisk hjärna, inte suppositronisk?’ Han sa: ’Ja, du såg mitt avsiktliga misstag.'”
Mosterns blommiga byxor
(Bildkredit: BBC)
På jakt efter den stulna TARDIS befinner sig Doktorn och Jamie på det trendiga caféet Tricolour. Var Hines en del av den svängiga 60-talsscenen? ”Definitivt”, nickar han. ”När vi var klara i studion en fredag eller lördag kväll gick jag till nattklubben Hatchetts eller The Scotch of St James. En kompis till mig var Alan Whitehead, trummis i Marmalade. Och Mike Wade, popsångaren. Vi hängde bara runt och gick på nattklubbar, dansade hela natten – och snackade med tjejerna!”
Grim’s Dyke House i Harrow Weald, nära London, stod för den passande viktorianska inredningen i Maxtibles hus. ”Jag är inte så förtjust i kulisser”, erkänner Hines. ”På plats känner man av tunga dörrar och dammighet.” Han har översatt dessa erfarenheter till stämningsfulla beskrivningar i romanen.
Victoria Waterfield, Doktorns blivande reskamrat, är fängslad i huset av Dalekerna. ”Jag var helt galen i henne eftersom hon var så vacker”, ler Hines om den framlidna Deborah Watling. ”Vi hade sett henne i en TV-serie som hette ”Calf Love” [en del av serien The Wednesday Play], där hon spelade någon som var väldigt lik Victoria, lustigt nog. Hon var helt underbar.
”Den här lilla dockan – man ville bara ta hand om henne. Och det gjorde vi. Min första replik till Debbie var ’Quick, Miss Waterfield, up your passageway'”, fortsätter Hines. ”Vi hade alla smutsiga sinnen på den tiden. Vi kunde inte säga det. Derek sa: ’Varför kan du inte säga det?’ Och Debbie sa: ’Du kan inte säga det till mig, det är så roligt!’ Hon hade ett fantastiskt sinne för humor, Debs, det hade hon verkligen.”
I en nyckelscen gillrar dalekarna en fälla för Jamie genom att placera en näsduk med initialerna VW – ”Victoria Waterfield, inte Volkswagen” – på golvet så att han kan hitta och plocka upp den. Hines kunde inte motstå ett tillfälle att skämta med Watling.
”Jag hade fått ett par trosor”, säger han. ”Jag plockade upp dem och sa: ’De här är Miss Waterfields, jag skulle känna igen dem var som helst!’ Och Debbie sa naturligtvis: ’De är inte mina!'” För att återknyta till det ursprungliga skämtet skulle trosorna senare dyka upp ur Görings överficka. ”’Ja, det är en mycket varm dag…! sade Marius och torkade sig i pannan med trosorna. ’De här är Miss Waterfields. Jag skulle känna igen dem var som helst!’
”Extranumret var Daleken som kom in på scenen med trosorna i slutet av sin kolv.” Hines imiterar en Dalek: ”’De här är Miss Waterfields. Jag skulle känna igen dem var som helst! Jag vet inte hur vi någonsin fick showen gjord!”
Historien upprepar sig
(Bildkredit: BBC)
Dalekerna förintades i en explosiv strid och doktorn utropade att det var det ”slutgiltiga slutet” för hans dödligaste fiender. Spoilers: det var det inte.
Elva månader senare, i slutet av 1968 års äventyr ”The Wheel In Space”, anslöt sig astrofysikern Zoe Herriot till TARDIS besättning. Men det var efter att doktorn försökt avråda fripassageraren genom att stråla hela ”The Evil Of The Daleks” till TARDIS-skannern via en telepatisk huvudbonad. I verkligheten var det ett smart knep av BBC1:s (som det hette då) kontrollant Paul Fox att schemalägga en repris som skulle hålla programmet i sändning medan de ordinarie tittarna åkte på semester. ”Vi tillbringade vår semester med att säga ’Skål Paul!'” skrattar Hines. ”Vi fick betalt för att vara borta. Underbart!”
Berättelsen är helt kategoriskt baserad på denna återutsändning, vilket gör ”The Evil Of The Daleks” till den första Doctor Who-romanen. Mycket av handlingen kommer att berättas i tredje person ur Doktorns synvinkel, när han återberättar händelserna för en hänförd Zoe – som själv har en viktig roll att spela.
Mellan varje avsnitt återvänder vi sedan till TARDIS för att ta del av Jamies förstahandsberättelse om det pågående äventyret. Om varken Jamie eller Doktorn var närvarande under TV-sändningen kommer TARDIS att träda in.
Hur då? Det avslöjar vi inte. ”Jag var tvungen att använda en hel del poetisk frihet”, skrattar Hines. ”Annars hade jag varit tvungen att utelämna så mycket av berättelsen eftersom Jamie och doktorn inte var där.”
(Bildkredit: BBC)
Hines spelade in en ljudbok av romanen, vilket han medger var lite jobbigt. ”Jag sa: ’Aldrig mer'”, skrattar han. ”Det är två dagar på egen hand. Om du gör ett Big Finish [ljudspel] har du skådespelare att spela mot och bolla med, men det är bara du och regissören i ett annat litet bås, och du läser från sida ett hela vägen igenom och stannar när du gör ett misstag. Det är ett väldigt ensamt liv.
”Det var ganska svårt eftersom det är 70.000 ord”, fortsätter han. ”Från början ville de att jag skulle spela in den på en dag. Jag sa att det är omöjligt. Jag kan läsa en bok på en dag för mig själv, men så fort du börjar läsa något högt är det knepigt.
”Jag gjorde en massa misstag. Killen sa: ’Men du skrev ju det här!’ Bara för att jag har skrivit det betyder det inte att jag har lärt mig 70 000 ord. Det är svårt.”
Med en liten vridning på armen kan Hines kanske övertalas att skriva en bok till. En stark kandidat skulle vara hans allra första, och favorit, berättelse ”The Highlanders”, som har en kär plats för honom.
”Om jag inte hade gjort det skulle jag inte ha åkt till Australien, Nya Zeeland, Amerika… Milton Keynes”, säger han dräpande. Under tiden är en uppföljare till Hines Sight på gång. ”Jag hade påbörjat den och sedan kom ’Evil’ så det tog upp tiden.” Det ”slutgiltiga slutet”? För ”The Evil Of The Daleks” är det bara början.
Doctor Who: The Collection säsong 20 finns tillgänglig att köpa nu. För mer science fiction-kul, se vår lista över de bästa sci-fi-filmerna genom tiderna.