Batman/Superman: World’s Finest har följt upp den tidigare Boy Thunder-arcen, som introducerade Supermans förlorade sidekick – som vi redan vet kommer att växa upp till antihjälten Magog från World’s Finest-författaren Mark Waid och tecknaren Alex Ross klassiska berättelse Kingdom Come.
Nu, i Batman/Superman: World’s Finest #22 från den 19 december, kommer Waid, serietecknaren Dan Mora och färgläggaren Tamra Bonvillain äntligen att låta David Sikela, den tidigare Boy Thunder, ta sig an rollen som Magog fullt ut.
Newsarama pratade med Waid innan numret släpptes, om upp- och nedgångarna med att återbesöka en legendarisk historia som Kingdom Come, det pågående partnerskapet mellan Waid och Mora, och även lite om vad som komma skall i World’s Finest efter att den nuvarande Heir to the Kingdom-arcen avslutats.
(Bildkredit: DC)
Newsarama: Mark, förra gången vi pratade var Kingdom Come-elementen precis på väg in i Batman/Superman: World’s Finest. Hur känns det nu att nå toppen av ännu ett kapitel i den sagan?
Mark Waid: Det är lite nervöst om jag ska vara ärlig. Du vet, det är ett riskabelt förslag att återbesöka något som verkar ha varit så populärt. Men jag pratade länge med Alex Ross. Vi gick igenom saker för att se till att det vi gjorde aldrig trampade på tårna för något han kanske skulle vilja göra med dessa karaktärer i framtiden, eller hans vision av dessa karaktärer.
Även om Kingdom Come var ett partnerskap handlar det bara om att vara trevlig och respektfull mot Alex, och han var okej med allt, redaktörerna var okej med allt. Och du såg i Boy Thunder-arcen att vi hade förberett avslöjandet att David Sikela skulle bli Magog. Så det kändes verkligen som att det var dags att sätta igång med den berättelsen och följa upp Boy Thunder innan alla glömde bort den.
Var det något från Kingdom Come som du tvekade att ta med i berättelsen? Eller något som du funderade på att ta upp men valde att undvika?
Det fanns inget som jag ville göra som jag undvek. Men en av de saker jag var väldigt medveten om är att många av den nyare generationens karaktärer från Kingdom Come, som Nightstar och många andra, skapades av Alex när han var tonåring. Så med det i åtanke kändes det konstigt att ta med dem. Jag ville inte ta med Norman McKay, eftersom han är baserad på Alex pappa. Jag ville bara inte göra något som var helt sprunget ur Alex huvud först, eftersom det kändes respektlöst.
Så med tanke på allt detta är detta i hög grad en prequel, som vi har sett i det första numret av denna arc, snarare än en uppföljare eller något som händer runt tiden för Kingdom Come. Det här är en sorts förberedelse för att läsarna ska få se vägen till Kingdom Come.
Så det fanns ett litet Kingdom Come-påskägg i den här arcen som jag ville fråga dig om som fick lite uppmärksamhet och som jag tyckte var roligt, och jag är säker på att du också tyckte det när du skrev det.
Är det biffen?
Ja, absolut. Det är biffen!
Hur bestämmer du dig för när och hur du ska ta upp ögonblick som när Batman ändrar sin beställning på Planet Krypton? Hade du tänkt på det ett tag, eller kommer sådana saker mer spontant när du skriver? Hur tänker du när du gräver ner dig i de små detaljerna?
De små detaljerna dyker i allmänhet upp när jag skriver. Många gånger kommer jag att veta att jag har en scen mellan, säg, Stålmannen och Batman på just den här platsen. Och jag är inte säker på vad de kommer att säga ännu. Men när jag kommer till den platsen känner jag karaktärerna så väl att de liksom tar över. Jag vet att det är en klyscha, men det är sant med karaktärer som du känner ganska väl, så väl som jag känner dessa karaktärer, att jag bara låter dem prata.
(Bildkredit: DC)
På tal om den aktuella World’s Finest-arcen har det varit en riktig resa att se David Sikela gå från en slags storögd sidekick som Boy Thunder till en mer förhärdad antihjälte som Magog. Är det lite hjärtskärande att ta en trevlig grabb som David och låta honom gå igenom allt det här? Vilka är målen och fallgroparna med den typen av båge?
Det är hjärtskärande, och det är också väldigt komplicerat. Det är en mycket komplex väg jag stakar ut för karaktären, eftersom vi i slutändan vet att han kommer att mörda Jokern någonstans på vägen, vilket Superman aldrig skulle godkänna, och inte godkände i Kingdom Come. Det drev hela berättelsen.
Så jag kan inte sätta vår Stålman i en position där han försöker hindra David från att bli en mördare, för då kommer han att misslyckas. Och vår Stålman misslyckas inte. Jag vill inte skriva en historia där Stålmannen försöker inspirera någon och misslyckas så illa. Jag vet vart han är på väg, och jag har också byggt upp David som en karaktär i mitt huvud där hans handlingar är vettiga.
Han är en mycket hårdare karaktär än den storögda, oskyldiga David Sikela. Men mycket av det beror på att tiden går lite annorlunda på Earth-22, Kingdom Come-världen. Så han har varit i den världen mycket längre än den tid han var med Superman, som bara hade honom under sina vingar i en månad eller två. Vilket innebär att han har haft gott om tid att utveckla några dåliga vanor.
(Bildkredit: DC)
Du sa något där om Stålmannen och hans plats i Davids resa, vilket jag tycker är intressant eftersom Stålmannen nästan säkert kommer att påverkas av sin relation till David. Hur gör man för att förmedla något som en förändring i Stålmannens personlighet i en flashback-berättelse på ett sätt som förhoppningsvis kommer att gå hem när folk läser berättelser som utspelar sig i nutid?
Jag tror att det finns en liten strimma dagsljus i det här, där berättelsen tar David och Stålmannen till en plats som vi aldrig har sett förut, när det gäller Stålmannens reaktioner, hans interaktioner, hans personlighet och hur han hanterar saker och ting.
Så jag kan använda det för att säga: ”Okej, här är varför Stålmannen känner på det här sättet, i dagens kontinuitet.” Det är att ta fram små subtila saker med David. Du vet, hur hanterar man det faktum att man kan vara inflytelserik, man kan vara inspirerande, man kan försöka så hårt man kan att vara på det sättet. Men du kommer inte att vinna över alla.
Serietidningsbranschen verkar just nu ha en fascination för att återbesöka klassiska berättelser och epoker, till och med mer än vanligt, och Kingdom Come-arcen i World’s Finest är en slags perfekt docka av den idén. Vad ser du som för- och nackdelar med den typen av nostalgisk trend, och hur hittar du sätt att fortfarande få den typen av retroberättelser att kännas nya och framåtblickande?
Jag önskar att jag visste vad den hemliga såsen var. Jag är stolt över den där x-faktorn. Jag är bara inte säker på exakt vad det är. Men jag har inget intresse av att återbesöka saker, oavsett om det är mina grejer i Kingdom Come eller serierna jag läste som barn, jag har inget intresse av att återbesöka det som det var. Eftersom det materialet inte har något nytt att säga till en modern publik, eller hur? Jag älskar Beatles. Men jag tänker inte låtsas att Beatles musik fortfarande har samma relevans för människor som den hade för 50 år sedan.
Så det handlar bara om att titta på styckena och hitta känslorna i dem, för känslorna i dem är eviga. Det är det enda som är evigt. Det handlar om att hitta känslorna i dessa delar och hitta ett sätt att skriva nya berättelser kring de känslor som ursprungligen väcktes av dessa berättelser.
(Bildkreditering: DC)
Jag vill prata lite om Dan Mora, eftersom han är en av de hårdast arbetande tecknarna inom serietidningar, och han lyckas varje gång. Hur är det att bygga upp det partnerskapet fortfarande, och att utnyttja den typ av pågående relation mellan en författare och en konstnär som är mycket sällsynt i vanliga superhjälteserier just nu?
Det är verkligen underbart. Jag älskar det faktum att jag varje morgon vaknar upp och har ytterligare två sidor i min inkorg, för han är fenomenalt snabb. Men utöver det är han väldigt mottaglig för den typ av historier som vi berättar. Han är mycket berömmande, precis som jag är mot honom, naturligtvis. Men det är trevligt att höra från honom att han fortfarande njuter av den och att han fortfarande inte har något intresse av att någonsin lämna den här boken. Detsamma gäller mig.
Du vet, vi har bara jättekul eftersom det delvis kliar i Dan, att han kan rita i stort sett vem som helst i DC:s universum vid något tillfälle. För det är, som du har sett, en stor del av World’s Finest, att ta in resten av DCU.
Jag vill också än en gång ge Tamra Bonvillain en eloge för hennes fantastiska färgläggning. Hon ger verkligen järnet i varje nummer, och både Dan och jag kunde inte vara mer nöjda med vad hon gör. Vi är väldigt lyckligt lottade som har henne.
Tamra är fantastisk, hon och Dan är verkligen grymma tillsammans.
Så på tal om det bredare DC-universumet, hur mycket låter du Dan diktera hur expansionen till resten av DC-universumet ska ske? Går du till honom och frågar saker som, ”Vilka skurkar vill du rita? Vilka gäststjärnor?”
Inga av de stora grejerna. Men när det gäller de mindre sakerna är det typ: ”Ge mig en lista, vilka hjältar har du inte ritat än som du vill rita? Vilka skurkar?” Jag frågade det tidigt, och vi har bockat av saker allt eftersom, bara plockat bort dem från listan.
Med det sagt kan jag inte säga så mycket om nästa arc efter Kingdom Come-arcen just nu, men jag kan säga att vi tar in en karaktär som Dan väldigt, väldigt gärna ville rita. Och det är kanske den sista karaktären du skulle förvänta dig.
(Bildkredit: DC)
Okej, jag är nyfiken nu och jag är förväntansfull. Men innan den arcen börjar har du en årsbok på gång. Hur var det att kurera det och få in andra skapare i det här hörnet av DC:s universum och DC:s historia som du och Dan har varit pionjärer för?
Det var fantastiskt, för alla hade en annan syn på saker och ting. Alla hade sin egen unika syn på, säg, Challengers of the Unknown, eller Metamorpho, eller vem som helst. Men allt kändes väldigt mycket i samma anda som det vi har gjort i World’s Finest.
Och det är alltid kul att se någon som Christopher Cantwell, som jag tycker är en fantastisk författare, ta sig an en nästan bortglömd franchise som Challengers of the Unknown och se vad han gör med den. Riktigt fina grejer där.
Innan vi avslutar, vad kan du berätta för oss om vad som kommer i nästa nummer, Batman/Superman: World’s Finest #22, och i resten av Heir to the Kingdom-arcen?
Många saker hettar till i nummer 22. Vi får äntligen se Boy Thunder förvandlas till Magog. Det är ett stort ögonblick. Vi får äntligen reda på exakt vad Gog har gjort med alla skurkar i DC:s universum, vilket är ett stort ögonblick.
Och jag vill också säga att vi kommer att visa vad jag tror kommer att räknas som det första samtalet mellan Batman och Metron från de nya gudarna. Jag vet att de har träffats förut, men åtminstone vid den tidpunkt i Batmans karriär som vi visar i World’s Finest, tror jag att vi kommer att visa deras första konversation någonsin. Vi är försenade för det, eftersom vi hittar Metron som fånge hos Gog.
Batman/Superman: World’s Finest #22 publiceras av DC den 19 december.
Kingdom Come toppar vår lista över de bästa DC-berättelserna genom tiderna.