Den berusade killen på nattklubbstoaletten sa åt mig att kolla GameStop på Fifth Avenue. Trots hans berusningstillstånd tidigt på lördagsmorgonen – hans sluddrande tal hördes knappt mot de dova bas- och pianoslingorna från huvudrummet – var han tydlig med att fyndhyllorna i videospelbutiken kanske, bara kanske, skulle innehålla en eller två kopior av Suikoden 3. I ett liknande tillstånd av olydnad kramade jag främlingen med öppna armar, tackade honom och stapplade tillbaka ut på dansgolvet.
Oavsett vad som hände skulle jag nu definitivt köpa en NTSC-region PS2 för att komplettera min PAL-konsol hemma i Skottland. Jag tittade på klockan: strax efter klockan 5 på morgonen. Den holländska DJ:n Ferry Corsten hade fortfarande en timme kvar av sitt set. Jag skulle flyga hem till Glasgow kl. 16.00 senare samma dag. Och GameStop på Fifth Avenue öppnade inte förrän om några timmar.
Spela det igen
(Bildkredit: Konami)NOD TILL KLASSIKERNA
(Bildkredit: Konami)
Suikoden 1 och 2 remasters ger de gamla JRPG-spelen till nya spelare nästa år
Jag upptäckte Suikoden-serien av en slump. Efter min 12-årsdag 1998 använde jag pengar från min familj för att köpa NanaOn-Shas rytmspel PaRappa The Rapper på PSOne. Jag hatade det – så mycket att jag bytte in det i min lokala videospelbutik bara några dagar senare. Jag hade inte hört talas om Suikoden innan dess, men den vackra förpackningen fångade mitt öga och löftet om att föra krig mot ett korrupt imperium och bygga upp en armé med 108 spelbara karaktärer fångade min fantasi. Jag hade precis avslutat Final Fantasy 7 för första gången och min erfarenhet av JRPG-spel var begränsad, men jag blev förälskad i Yoshitaka Murayama och Konamis flaggskeppsrollspel från titelskärmen och framåt.
Spola fram ett par år och Suikoden 2, ett spel som nu allmänt anses vara ett av de bästa JRPG-spelen genom tiderna – ett spel som jag på senare år har liknat vid Pokemon-möter-Game of Thrones – anlände till europeiska stränder. Uppföljaren byggde vidare på allt som föregångaren hade skapat och utvecklade det till oigenkännlighet, och är än idag ett av de bästa spel jag någonsin har spelat; med över hundra spelbara karaktärer, alla med en rad skräddarsydda vapen, rustningar och magi, och en svit av innerliga och sofistikerade bakgrundshistorier som matchar.
När Suikoden 3 utannonserades 2001 var jag utom mig av förväntan. Det tredje spelet var det första i serien som landade på PS2, och det var också det första med 3D-grafik – mot de två första spelens Alundra-liknande 2D-grafik – och det första som vävde sin berättelse kring inte en, inte två, utan tre separata huvudpersoner. Redan från de första skärmdumparna som delades i tidningar vid den här tiden stod det klart att det fanns ett antal återkommande karaktärer, både goda och onda, och jag kunde knappt bärga mig för att få uppleva ännu ett high fantasy-spel med magi, drakar och episka turordningsbaserade strider. Det vill säga tills det tillkännagavs som exklusivt för USA och Japan. Och den 11 juli (Japan) och 24 oktober (USA) 2002 blev dagar som borde ha varit högtidliga sorgens dagar.
Suikoden 4 och Suikoden 5 landade i Europa 2004 respektive 2006 – det senare är seriens sista huvudspel – och jag hoppade på dem och spelade och spelade om båda spelen kort efter att de hade slutförts. Som du kanske förstår existerar varje Suikoden-spel inom samma delade universum och utökade tidslinje, och även om varje spel är ganska fristående i berättartekniskt hänseende, kände jag alltid att jag hade en stor svart fläck i min seriekunskap. Fan-drivna webbplatser som Suikosource hjälpte till att fylla luckorna – det är värt att notera att Suikoden 3 föregick YouTube med några år – men inget slår att få händerna smutsiga med den riktiga saken.
Samma principer gäller för konsument-till-konsument-sajter, varav den största och mest kända är eBay. Jag visste vad eBay var under början till mitten av 2000-talet, men jag började inte använda det med någon grad av regelbundenhet förrän på 2010-talet. Som sagt, jag kollade efter NTSC-region PS2-konsoler i, jag vill säga 2003, kanske 2004-ish, men alla som var tillgängliga, när jag också räknade in frakt, moms och tullskatt, var långt utanför min prisklass.
Seger
(Bildkredit: Konami)
”Visst var det passande med tanke på att jag plockade upp det ursprungliga Suikoden i andra hand för alla dessa år sedan i en videospelbutik, eller hur?”
Så 2008, efter ett dödsfall i familjen, bokade min mamma, pappa, flickvän och jag in oss för tre nätter i New York. Mina föräldrar reste sedan vidare till Boston och jag och min flickvän åkte tillbaka till Glasgow, och de första tre dagarna tillbringade vi med att åka runt på turiststråken på Manhattan – från Empire State Building till Staten Island, Little Italy, Central Park och mycket mer. När allt var över borde vi ha tagit det lugnt den sista fredagskvällen… men då upptäckte jag att den tidigare nämnda DJ:n Ferry Corsten spelade på den närliggande, nu nedlagda nattklubben Pacha.
Det var där i festens hetta – som präglades av hög musik, stroboskopljus och rökmaskiner – som jag började prata med den där främlingen på toaletten om videospel. Vi pratade om våra favoriter genom åren, våra favoritgenrer och bäst rankade serier. Jag nämnde Suikoden och hur jag alltid beklagade att jag inte kunde spela det tredje spelet från sex år tidigare, 2002, varpå främlingen bara sa: ”Har du provat GameStop på Fifth Avenue?”
Det hade jag naturligtvis inte, men plötsligt var jag på helspänn. Jag kokade ihop en plan på direkten: Jag skulle gå till GameStop för att de skulle öppna sina dörrar, jag skulle köpa en PS2-konsol för USA och jag skulle leta i fyndlådorna efter en kasserad kopia av Suikoden 3. Det var väl passande med tanke på att jag köpte det ursprungliga Suikoden i andra hand för alla dessa år sedan i en videospelbutik, eller hur? Jag skulle sedan resa hem till Skottland och spela Suikoden 3 och bli förälskad i det på exakt samma sätt som jag hade blivit i alla andra spel fram till dess.
Och det var precis vad jag gjorde. Jag stannade till klubbens utegångsförbud kl. 08.00, långt efter att DJ:n med huvudnumret hade gått. Jag släpade min flickvän raka vägen till GameStop på Fifth Avenue i gårdagens kläder, jag väntade på att chefen skulle komma och öppna, jag tog en begagnad PS2 från USA och… trumvirvel… lyckades inte få tag på en kopia av Suikoden 3. Jag var helt knäckt.
(Bildkredit: Konami)
Vad jag gjorde var dock att prova eBay igen för första gången på flera år. Det tog lite tid, men jag lyckades få tag på en begagnad kopia av Suikoden 3, plus moms, plus frakt för under 50 pund (vilket på den tiden förmodligen var runt 80 dollar). Jag spelade Suikoden 3 till döds, och det var underbart – så mycket att det nu är mitt favorit-JRPG. Jag älskar Suikoden 2, och jag älskar Chrono Trigger, Final Fantasy 7 och Final Fantasy 8, men Suikoden 3:s berättelse, karaktärer och rena konstigheter gör att det för mig står över resten.
Om du vill kolla in det ska du veta att Suikoden 3 släpptes i PlayStations digitala butiker i alla regioner 2015, och att det också har fått en vacker fanskapad remaster i HD. Jag skulle gärna vilja återuppleva känslan av att spela det för allra första gången – och jag skulle stå ut med sex års väntan, en transatlantisk resa, ett berusat samtal och en sömnlös natt i Big Apple igen i ett hjärtslag.
Förlora din fritid till de bästa rollspelen som utkämpar virtuella krig just nu