Under de senaste åren har ett nytt odjur krupit ut ur kryptan och in på biograferna: den gamla uppföljaren. Till skillnad från reboots eller remakes – som helt nollställer en IP och börjar om från början – bygger legacy sequels (eller requels) direkt på den ursprungliga delen i en serie och ignorerar ofta andra uppföljare samtidigt som de drar nytta av klassiska karaktärer.
Det är ett fenomen som ofta (men inte uteslutande) förknippas med skräck – som David Gordon Greens Halloween-trilogi – och det verkar bli allt vanligare: bara i år har vi haft Evil Dead Rise, Scream 6, Saw X och The Exorcist: Believer, som alla på olika sätt försökte återuppliva sina respektive franchises. Men fungerar det?
PRENUMERERA!
(Bildkredit: Total Film/20th Century Studios)
Denna artikel publicerades först i tidningen Total Film – prenumerera här för att spara på omslagspriset, få exklusiva omslag och få den levererad till din dörr eller enhet varje månad.
Box office-siffrorna verkar tyda på ett ”ja”. Skräck är en notoriskt bankvänlig genre, och det finns spännande möjligheter att blåsa nytt liv i gamla ben, särskilt när vissa serier kan dra nytta av att beskära tidigare poster. Resultatet kan bli ett multiversum där man kan välja sitt eget äventyr, vilket ger fansen möjlighet att utforska flera berättelsetrådar utan att skriva ut något ur kanon.
Den kanske viktigaste frågan är dock om uppföljare till äldre filmer i sig är bättre än mer traditionella nyinspelningar. Några av de bästa skräckfilmerna genom tiderna (John Carpenters The Thing, David Cronenbergs The Fly) är nyinspelningar, vilket visar att det kan ge spännande resultat om tidslinjen nollställs helt – men den centrala idén behålls.
Men det verkliga skälet till att uppföljare till äldre filmer har så stor framgång just nu kan vara mer mänskligt: nostalgi. Med serier som Stranger Things, som bygger på gårdagens popkultur, är tillbakablickar big business, och att locka publiken med remixer av klassiska kanoner – utan att vara skyldig till mindre uppföljare – är affärsmässigt vettigt.
Men det finns tecken på att publiken börjar tröttna, eftersom The Exorcist: Believer underpresterade under öppningshelgen. Med ytterligare två uppföljare planerade i Blumhouses föreslagna besittningstrilogi, kanske lärdomen är att oavsett om det handlar om etablerade varumärken eller nya egenskaper, är det bäst för studiorna att komma ihåg Pixars gamla mantra att ”historien är kung”, och att feelgood-återkallelser bara kommer att ta dig så långt.
Den här artikeln publicerades först i Total Films Bikeriders-nummer, och du kan fortfarande köpa ett exemplar här.
För mer, kolla in vår guide till alla nya skräckfilmer som är på väg.