James Gunn har fortsatt sin imponerande rollbesättningssvit med tillkännagivandet att Milly Alcock är den nya Supergirl. Den australiensiska skådespelaren, mest känd för sina roller i House of the Dragon och Upright, är officiellt Kara Zor-El och ansluter sig till skådespelare som David Corenswet som Superman och Nicolas Hoult som Lex Luthor i den nya DCU.
De första rapporterna säger att hennes provspelning var fantastisk, vilket hjälpte henne att få rollen framför andra stjärnor som Meg Donnelly och Emilia Jones, men det är något annat med det här tillkännagivandet som gör mig väldigt exalterad.
I ett inlägg på Threads efter nyheten om hennes rollbesättning förklarade Gunn att Alcock var den första personen han tog upp i ett samtal med sin DC Studios co-CEO Peter Safran. ”För över ett år sedan, när jag bara hade läst serietidningarna”, förklarar han, ”tittade jag på House of the Dragon & tänkte att hon kanske hade den kant, elegans och äkthet som vi behövde för DCU:s Supergirl. Och nu är vi här. Livet är vilt ibland.”
Det här är intressant. Det faktum att det var Alcocks prestation som Rhaenyra Targaryen i Game of Thrones prequel som fick henne i dörren känns som en ganska bra omen av vad som ska komma i DCU. Detta är särskilt sant eftersom det verkar som om det inte bara var hennes skicklighet som en lysande skådespelare, utan det fanns något i karisman och mörkret hos den karaktären som skrek Supergirl till Gunn.
Scen stjälare
(Bildkredit: HBO / Sky)
För mig råder det ingen tvekan om att Alcocks prestation som Rhaenyra i House of the Dragon’s inledande avsnitt var en av de främsta anledningarna till att serien blev den succé den blev. Serien hade mycket emot sig, den var den första Game of Thrones-avknoppningen sedan den mycket kritiserade säsong 8 och berättade en mer ambitiös historia med tidshopp än vad det långsamma originalet var van vid.
Men som en ihärdig, nyfiken och lättpåverkad ung prinsessa som kastas in i en värld av konspiratoriska och makthungriga män, navigerar Alcock perfekt i berättandet. Hon är lika trovärdig som en ung tonåring som tävlar om sin farbrors uppmärksamhet som hon är som en ung kvinna som plötsligt är medveten om den makt hon har tack vare sitt namn.
Hon har också en magnetisk kemi med alla hon delar skärmen med. Hennes scener med Matt Smiths Daemon är naturligtvis de mest anmärkningsvärda då hon går tå mot tå med en skådespelare som är välkänd för publiken, och går segrande ur deras elaka ordväxlingar. Även hennes scener med sin far kung Viserys (Paddy Considine) och den unga Alicent Hightower (Emily Carey) var lika fängslande.
Det var ett hårt slag när hon lämnade serien i avsnitt 5 och ersattes av Emma D’Arcy från och med då. Det är ingen kritik mot D’Arcys talang – de är lysande som Rhaenyra också – men Alcock var en kraft på skärmen, och jag kunde lätt ha sett oändliga säsonger mer av henne.
Det är därför en lättnad att detta är den roll som Gunn fixerade vid för sin rollbesättning av Supergirl. Han påpekar att det är hennes kant i serien, liksom hennes äkthet som fascinerade honom, vilket gör mig hoppfull om vad DCU:s version av Supergirl kan komma att bli.
Goda omen
(Bildkredit: DC)
I det här skedet vet vi fortfarande väldigt lite om hur den nya filmen kommer att bli. Det finns ingen regissör ännu och inte heller några fler casting-nyheter. Det är faktiskt inte ens klart när vi först kommer att se Alcock i rollen – rapporter har föreslagit att vi kommer att träffa karaktären först i Superman: Legacy innan hon styr sin egen film längre fram.
Vad vi vet är dock en lös idé om berättelsen. Solofilmen om Supergirl kommer att baseras på Tom Kings serietidning ”Supergirl: Woman of Tomorrow”, som ger Kara Zor-El en mörkare twist än vad fans av hennes andra inkarnationer på skärmen kanske är vana vid.
Istället för att vara en fräsch typ som räddar världen introduceras hon vid en tidpunkt då hennes liv känns meningslöst. Hon bearbetar traumat av att hennes planet förstördes och kämpar för att leva i skuggan av Supermans berömmelse, hon är på botten. Det är tills Kara träffar en utomjordisk flicka som behöver hennes hjälp i jakten på hämnd för de människor som förstörde hennes hem.
Kort sagt är det en känslomässig odyssé för Supergirl, och det är den perfekta berättelsen för en skådespelare som Alcock att visa sin bredd. Som vi har sett i House of the Dragon är hon inte en skådespelare som drar sig för mörkare, känslomässiga berättelser, och om detta är den kant hon kommer att ge den, är det verkligen ett spännande perspektiv.
När man dessutom parar ihop detta med Gunn – som förmodligen inte kommer att regissera, men som kommer att vara involverad – blir projektet ännu mer lockande. Som filmskapare är han välkänd för sin förmåga att balansera mellan mörker och lättsamhet. Guardians of the Galaxy och Peacemaker är perfekta exempel på just det, och med tanke på att de är de jobb som hjälpte honom att landa rollen på DC, verkar de vara en rättvis indikation på tonen i DCU: Chapter One.
Det finns lite alkemi som brygger över på DC då det verkar, och den här gjutningen känns som början på en stor ny superhjälte i skapandet.
För mer information om DC, kolla in alla kommande DC-filmer och shower samt vår uppdelning av hur man tittar på DC-filmerna i ordning.