Justera inte era TV-apparater – den nya skräckfilmen Late Night with the Devil har kommit och ja, den är precis så bra som den perfekta Rotten Tomatoes-poängen antyder att den är. Faktum är att jag skulle gå så långt som att säga att den har återställt min tro på found footage-genren.
Nu är det inte att säga att det inte har funnits utmärkta filmer i undergenren under det senaste decenniet eller så. Faktum är att regissören Rob Savages virala pandemisuccé Host från 2020 gladde med sin spöklika Zoom-seans som gick fel – en enkel förutsättning som var briljant utförd. Det är dock en sällsynt juvel som lyser starkt inom en trångt marknad, med många filmskapare som dras till hittade bilder eftersom det ger dem utrymme att experimentera inom mindre budgetparametrar. Det är dock svårt att lyckas, eftersom de flesta regissörer är alltför beroende av billiga trick som publiken länge har tröttnat på, från statiskt på skärmen till jump scares.
Det är därför på tiden att en film kommer in för att skaka om saker och ting och ge tillbaka den fantasi och elektriska energi som found footage-filmer en gång var kända för. Här kommer Late Night with the Devil, som lyckas sätta sin prägel och entusiasmera publiken genom att vända sig till det förflutna.
Hej ”Nattugglor
(Bildkredit: IFC Films/Shudder)
Den nya filmen är skriven och regisserad av de australiensiska syskonen Cameron och Colin Cairnes, och David Dastmalchian (Oppenheimer, Dune, The Suicide Squad) spelar Jack Delroy, programledare för 70-talets sena talkshow Night Owls. Under ett avsnitt som sänds på Halloween 1977 bjuder Delroy in parapsykologen Dr. June Ross-Mitchell (Laura Gordon) till showen tillsammans med tonåringen Lilly (Ingrid Torelli) som är den enda överlevande efter ett massjälvmord i en satanistisk kyrka. Som väntat tar händelserna en vändning till det värre.
Presenterad som ett återupptäckt masterband av det ökända avsnittet känns det som om vi tittar på en riktig talkshow i realtid när Delroy presenterar den spöklika specialen.
Segmenten inkluderar en intervju med den skeptiska magikern Carmichael Hunt (Ian Bliss), mystikern Christou (Fayssal Bazzi) som läser för publiken, och det finns till och med ett internt band som ger minisketcher som komisk lättnad. När man tittar på den kommer man att tänka på kultfavoriten Ghostwatch från 1992, som säkert också måste ha funnits i huvudet på bröderna Cairnes när de skapade sin nya skräckfilm. Det kan inte vara en slump att Michael Parkinson tidigt i Ghostwatch refererar till publiken som ”night owls”, vilket också är namnet på Delroys show i den nya filmen.
Justera inte era TV-apparater – den nya skräckfilmen Late Night with the Devil har kommit och ja, den är precis så bra som den perfekta Rotten Tomatoes-poängen antyder att den är. Faktum är att jag skulle gå så långt som att säga att den har återställt min tro på found footage-genren.
Nu är det inte att säga att det inte har funnits utmärkta filmer i undergenren under det senaste decenniet eller så. Faktum är att regissören Rob Savages virala pandemisuccé Host från 2020 gladde med sin spöklika Zoom-seans som gick fel – en enkel förutsättning som var briljant utförd. Det är dock en sällsynt juvel som lyser starkt inom en trångt marknad, med många filmskapare som dras till hittade bilder eftersom det ger dem utrymme att experimentera inom mindre budgetparametrar. Det är dock svårt att lyckas, eftersom de flesta regissörer är alltför beroende av billiga trick som publiken länge har tröttnat på, från statiskt på skärmen till jump scares.
Det är därför på tiden att en film kommer in för att skaka om saker och ting och ge tillbaka den fantasi och elektriska energi som found footage-filmer en gång var kända för. Här kommer Late Night with the Devil, som lyckas sätta sin prägel och entusiasmera publiken genom att vända sig till det förflutna.
Hej ”Nattugglor
(Bildkredit: IFC Films/Shudder)
Den nya filmen är skriven och regisserad av de australiensiska syskonen Cameron och Colin Cairnes, och David Dastmalchian (Oppenheimer, Dune, The Suicide Squad) spelar Jack Delroy, programledare för 70-talets sena talkshow Night Owls. Under ett avsnitt som sänds på Halloween 1977 bjuder Delroy in parapsykologen Dr. June Ross-Mitchell (Laura Gordon) till showen tillsammans med tonåringen Lilly (Ingrid Torelli) som är den enda överlevande efter ett massjälvmord i en satanistisk kyrka. Som väntat tar händelserna en vändning till det värre.
Presenterad som ett återupptäckt masterband av det ökända avsnittet känns det som om vi tittar på en riktig talkshow i realtid när Delroy presenterar den spöklika specialen.
Segmenten inkluderar en intervju med den skeptiska magikern Carmichael Hunt (Ian Bliss), mystikern Christou (Fayssal Bazzi) som läser för publiken, och det finns till och med ett internt band som ger minisketcher som komisk lättnad. När man tittar på den kommer man att tänka på kultfavoriten Ghostwatch från 1992, som säkert också måste ha funnits i huvudet på bröderna Cairnes när de skapade sin nya skräckfilm. Det kan inte vara en slump att Michael Parkinson tidigt i Ghostwatch refererar till publiken som ”night owls”, vilket också är namnet på Delroys show i den nya filmen.
Precis som Late Night with the Devil presenterades BBC:s Ghostwatch också som ett direktsänt TV-program, den här gången med fokus på paranormala händelser i ett hus på den fiktiva Foxhill Drive. Det fanns till och med ett telefonnummer dit man kunde ringa för att dela med sig av sina spökhistorier, och BBC fick otroliga en miljon samtal till sin växel under sändningsnatten, eftersom många tittare trodde att det de bevittnade var verkligt tack vare filmens skarpa utförande.
Registrera dig för nyhetsbrevet GamesRadar
Veckovisa sammanfattningar, berättelser från de communitys du älskar och mycket mer
Kontakta mig med nyheter och erbjudanden från andra Future-varumärkenFå e-post från oss på uppdrag av våra betrodda partners eller sponsorerGenom att skicka in din information godkänner du villkoren och sekretesspolicyn och är 16 år eller äldre.
Demonisk TV
(Bildkredit: BBC)
Men även om de två filmerna delar detta kritiska DNA, bestämmer sig Late Night with the Devil för att skruva upp saker och ting flera snäpp och utvidga idén för en ny era och en modern publik som redan har bevittnat otaliga Ghostwatch-hyllningar genom åren. Den här filmen kunde inte bara vara Ghostwatch 2.0, den var tvungen att göra något påfallande annorlunda.
Det gör den utan tvekan bäst med sina klipp till reklamfilmer. Eftersom Ghostwatch kommer från BBC finns det inga annonsavbrott, men Night Owls är en amerikansk TV-show så det finns gott om dem. Filmskaparna kunde potentiellt ha skjutit falska annonser för att fylla dessa luckor och därför inte bryta sig loss från live-TV-showformatet, men istället har vi scener som presenteras i svartvitt som visar hur spänningen lossnar medan mikrofonerna är avstängda.