Att rikta strålkastarljuset mot någon annan än prinsen var ett djärvt drag för Prince of Persia: The Lost Crown, men det är den väg som Ubisoft Montpellier enligt uppgift valde i början av utvecklingen. Det är underförstått att spelet växte in i Metroidvania-genren med tiden, men eftersom det väcktes till liv av samma studio som ansvarar för den uppskattade Rayman-serien, var The Lost Crowns förkärlek för plattformsspel aldrig riktigt i tvivel. För vissa var det mer problematiskt, till och med mer än att prinsen inte stod i centrum, att det här spelet inte är ett 3D-actionäventyr i stil med Ubis nystartade franchise från 2003, The Sands of Time. När Prince of Persia: The Lost Crown presenterades officiellt på förra årets Summer Game Fest, gjorde denna del av seriens fans sig hörda.
Långvariga spelare har länge velat se en återgång till den ursprungliga 3D-trilogin – en trifekt som omfattade The Sands of Time (2003), Warrior Within (2004) och The Two Thrones (2005) – men personligen, som någon som spelade 1989 års original inte långt efter att det kom till Europa, och som också gillade 2007 års scen-för-scen-reimagining, har jag alltid velat se Prince of Persia fördjupa sig i det sidrullande området, även om det sker parallellt med den föreslagna (men länge försenade) The Sands of Time-remakefilmen.
Du kan läsa mina tankar i sin helhet i vår recension av Prince of Persia: The Lost Crown, men jag tror att Ubisofts senaste grottkrypande kaper – seriens första huvudspel på 14 år – är en vattendelare.
Titta på tronen
(Bildkredit: Ubisoft)TILLBAKA I TIDEN
(Bildkredit: Future / Phil Hayton)
Så här spelar du de ursprungliga Prince of Persia-spelen år 2024
För det mesta njöt jag verkligen av The Lost Crown. Jag är svag för Metroidvania-spel, och som nämnts ovan är jag tillräckligt gammal för att ha spelat den nästan 35 år gamla DOS-versionen av Prince of Persia när det släpptes. Trots vissa tydliga invändningar från delar av seriens fans vid lanseringen var jag såld på The Lost Crowns 2,5D-stil från första början – och i praktiken, när det inte snubblade över sin invecklade berättelse och tvingade på mig sina besvärliga berättelseinslag, skulle jag gå så långt som att säga att jag älskade det.
Förutom det skickliga plattformsspelet och den vackra grafiken är en av The Lost Crowns största bedrifter det faktum att det har lyckats återuppfinna själva Prince of Persia-serien. År 2003 tog serien steget till 3D med The Sands of Time, vilket var den första stora förnyelsen, och även om spelet från 2008 (som bara hette Prince of Persia) var en tydlig övergång till actionäventyr, gjorde det faktum att det kom under samma era att det alltid kändes som en förlängning av Sands of Time-trilogin.
Efter ett 14-årigt uppehåll i huvudserien har The Lost Crown gjort Prince of Persia till en roman igen – och även om Metroidvania-genren kanske inte var den självklara vägen för att göra det, passar den definitivt seriens kärnteman krypande i kryptor, bossbekämpning och dödsföraktande felsökning. Det vill säga: alla bitar passar ihop här, men är det här den väg som serien ska fortsätta på?
(Bildkredit: Ubisoft)
”Missförstå mig inte, jag skulle gärna ta en ny Metroidvania i stil med The Lost Crown – men inte på bekostnad av The Sands of Time remake och/eller de framsteg som serien kan ha i rockärmen framöver”
För mig är det inte det. På samma sätt som Assassin’s Creed Mirages strömlinjeformade och innehållsrika sammansättning tillfredsställde ett behov från det förflutna, ser jag The Lost Crown mer som en språngbräda mellan den gamla serien och det som kommer härnäst. Ubisoft har redan presenterat Assassin’s Creed Red som studions ”största blockbuster för 2024”, och jag misstänker att en återupprättad Prince of Persia är, och bör vara, inne på liknande tankar.
Ubisoft har också ägnat de senaste åren åt att försena sin efterlängtade och mycket omtalade remake av Prince of Persia The Sands of Time – ett spel som presenterades på Ubisoft Forward 2020, som först skulle lanseras i slutet av januari året därpå och sedan sköts upp till någon gång under räkenskapsåret 2022-2023. Ubisoft Montreal tog till slut över utvecklingen (från studions avdelningar i Mumbai och Pune), innan de ändrade remakens releasedatum till det vaga ”TBA”. Ta det som det kommer, men jag anser att det är rimligt att säga att Ubisoft tar god tid på sig med ett spel som nu är över 20 år gammalt, med en publik som vet exakt vad de vill ha.
Och varför inte, det är inte bara Ubisofts privilegium, utan det är säkert också vad som är bäst för Prince of Persia framöver. Missförstå mig inte, jag skulle gärna ta en ny Metroidvania i stil med The Lost Crown – men inte på bekostnad av The Sands of Time remake och/eller de framsteg som serien kan ha i rockärmen framöver. För mig är The Lost Crown en palettrensare inför huvudrätten längre fram. Fram till dess tycker jag att Ubisoft ska laga mat.
Kolla in de bästa Metroidvania-spelen att utforska till fulländning