Denna artikel innehåller milda spoilers för Insidious: The Red Door. Om du ännu inte har sett filmen och inte vill veta något i förväg, vänd tillbaka nu.
Patrick Wilson är inte främmande för skrämmande filmer och har under de senaste 13 åren spelat huvudrollerna i skräckfranchiserna The Conjuring och Insidious. Fram till den sistnämnda filmens senaste kapitel, Insidious: The Red Door, var han dock inte så bekant med att regissera en sådan. För den femte delen klev skådespelaren bakom kameran för första gången och tog serien tillbaka till dess början, med Josh Lambert och hans familj från originalfilmen och Insidious: Chapter 2 – ett narrativt val som bara kom till stånd när Wilson, som spelar Josh, skrev på för att styra uppföljaren 2019.
”Av en slump fick jag en 15-sidig skiss skickad till mig första dagen av inspelningen av den sista Conjuring-filmen; dessa världar är för alltid sammanflätade för mig. Men det var bara en pitch för att få vara med”, förklarar Wilson för GamesRadar+. ”Det var ett annorlunda upplägg. Det var bara Dalton som gick på college, det fanns ingen Rose [Byrne, som spelar Joshs fru Renai], det hade ingenting att göra med familjehistorien.
”Min agent bad Blumhouse att kontakta mig eftersom de visste att jag ville börja regissera, men jag sa först nej eftersom det var för skrämmande”, medger han. ”Det var en process. De sa i princip till mig: ’Vad vill du göra? Om du vill göra det, då går vi tillbaka till familjen Lambert. Om du inte vill göra det, då kommer vi på ett nytt steg’.
”Så jag började tänka… och jag visste att jag skulle vilja packa upp den andra filmen och göra den till en slags ’Boyhood i skräckvärlden'”, fortsätter Wilson. ”Jag ville gå tillbaka och utforska vad som händer med en familj efter det, med en relation, med ett äktenskap. När de väl var ombord med allt detta hittade vi en författare i Scott Teems och vi var igång.”
Insidious: The Red Door tar vid nio år efter att vi senast såg familjen Lamberts och börjar med begravningen av Joshs mamma Lorraine (Barbara Hershey) och slår snabbt fast att Josh och Renai har skiljt sig. Sedan separationen har Joshs förhållande till sina barn, särskilt hans äldste son Dalton (Ty Simpkins, som har spelat Wilsons avkomma på skärmen fyra gånger nu), blivit ansträngt, vilket gör saker ännu svårare när han börjar lida av förvirrande, skrämmande visioner. För att inte tala om det faktum att Josh, tillsammans med Dalton, hypnotiserades i slutet av Insidious: Chapter 2 för att glömma sina dimensionshoppande drömvandringar och allt som hände dem under det föregående året… Bättre än djävulen man känner, eller hur? Inte den du inte kan komma ihåg.
I ett försök att reparera deras band kör en isolerad Josh den blivande konstnären Dalton till universitetet, men tonåringens egna förträngda minnen kommer snabbt tillbaka för att hemsöka honom även där, eftersom hans svårflörtade professor driver honom att se inåt. Det visade sig att Wilson hade en liknande inställning till sitt eget arbete, även om resultaten var raka motsatsen till ångestframkallande…
(Bildkredit: Sony Pictures)
”Man måste äga det”, säger han om sin regidebut. ”Det är därför jag valde vissa teman i detta, och jag satte Dalton i konstskola – jag gick på en teaterskola. Jag förstår hur det är att få höra, du vet, ’gå till botten med vem du är’ och allt det där som man gör i den typen av miljöer. Så jag valde teman som jag visste mycket om.
”Jag ville också utforska relationen mellan en far och en son, även om jag inte har den typen av relation med mina söner, jag har två pojkar”, tillägger han och konstaterar att The Red Door också tar upp saker om Joshs förflutna och hur han ibland använder sin pappas övergivande av honom som en ursäkt för sitt eget beteende. ”Så jag valde saker som jag ville gräva i och som jag visste att jag brann för, och då känner man sig mer självsäker.”
På samma sätt som Insidious: Chapter 2 omformulerar vissa scener från föregångaren för att ge dem ett nytt sammanhang och avslöjar Joshs egna kontakter med andevärlden The Further och dess ondskefulla spöken som barn, gör The Red Door finalen i den andra filmen till ett slags retcons. Efter att Dalton oavsiktligt öppnat portalen återupplever han det ögonblick då en besatt Josh attackerade honom och resten av familjen Lamberts när han var liten, vilket tvingar honom att inte bara konfrontera bokstavliga demoner utan även det kvardröjande traumat av att bli hotad av någon som ska skydda honom – och ja, även att mixtra lite med tidslinjen också.
”Jag ville göra det eftersom jag gillade hur effektivt James [Wan] gjorde det i den andra filmen”, säger Wilson. ”Att ge Ty och Andrew [Astor, som spelar Daltons yngre bror Foster] samma roller innebar att vi hade en massa bilder från när de var barn. Du har oss alla från 10/12 år sedan, eller hur?
”Jag minns att det brukade finnas mer där, det fanns olika scener – inte filmade men konceptuellt – och jag ville ge det mer kött på benen”, säger han när vi frågar hur han såg till att filmen inte kändes repetitiv. ”Jag visste att om jag höll det sanningsenligt skulle det fungera. Jag visste inte hur läskigt det skulle vara eller om folk skulle gilla det, men jag visste att det skulle fungera.
”Jag gick tillbaka till den andra filmen och tittade på några av bilderna som James hade i tvättstugan när jag terroriserar familjen, och jag tänkte att det skulle vara det mest traumatiska för en familj att gå igenom. Sedan, när jag tittade på scenen om och om igen, såg jag alla dessa bilder som var bakom bokhyllor och saker och jag sa, ’det kan vara Daltons POV’ så då började mina hjul rulla. Jag formgav verkligen hela filmen runt den sekvensen.”
(Bildkredit: Sony/Blumhouse)
Under åren har Wilson regisserats av Wan, som agerar producent för Insidious: The Red Door, i Insidious, The Conjuring, Insidious: Chapter 2, The Conjuring 2 och Aquaman, så det är lätt att anta att han inte bara påverkades av Wans kamerarörelser. ”Det handlar mindre om att jag ger honom en lista med frågor och han svarar på dem än att jag bara tillbringar tid med honom”, berättar han för oss.
”Jag har arbetat med några otroliga regissörer inom alla olika genrer, så man får den bästa informationen från alla. Det finns bitar av många regissörer som jag tror att jag har kastat in där. Men när det gäller James specifikt är det hans sätt att skapa som alltid har inspirerat mig. Hans användning av spänning i vissa av sina kamerarörelser. Jag gillade det. Jag gillade det i alla fall, så jag tänkte inte att ”det fungerade för James, jag borde prova det”. Det var beundran.
”I slutändan sa han bara en sak till mig, och det var ’gör det till ditt'” minns Wilson. ”Det var förmodligen den enklaste men viktigaste saken eftersom allt filtreras genom en regissör. Hela dagen får du frågan: ’Vilken kaffekopp vill du använda? Vad vill du ha i koppen? Vad gillar du? Du får ständigt dessa frågor.
”Ju mer sanningsenlig du är mot den historia du vill berätta desto mer, även om du kompromissar i många situationer, är filmen din och ingen kan ta det ifrån dig. På ett konstigt sätt känner du dig lite skottsäker eftersom det är som, ’ja, det är jag där uppe’ så det är vad det är.”
Insidious: Den röda dörren går upp på biograferna nu. Om skräck inte är din grej kan du läsa om de mest spännande kommande filmerna som är på väg till oss under 2023 och framåt.