Videospel kan sällan översättas direkt till bra filmer (nämn fem bra spelfilmer, vi väntar). Mer värdefulla är tie-in-spel som föds direkt från vita duken – och den ofta förbisedda Casper är ett perfekt exempel på det.
Många 90-talister minns den glada ghoulens film från 1995, men det här charmiga spelet har fastnat i många spelares medvetande som ett av de svåraste pusselspelen att besegra, även 25 år senare. Casper, som är löst baserad på filmen, lever (eller inte) i hopp om att få några vänner i Dr James Harvey och hans dotter Kat, de nya invånarna i Whipstaff Manor. Verkar ganska enkelt, eller hur?
Det stämmer inte. Ditt slutmål är att montera The Lazarus, en maskin som Caspers far uppfann i ett försök att återuppliva honom från de döda, vilket gör det möjligt för den lilla fantomen att knyta fler mänskliga kontakter än hans transparenta form tillåter. Tyvärr måste Casper, för att få tag på delarna, undvika farbror Stretch, farbror Stinkie och farbror Fatso, som mer än gärna suger ut vår hjältes spöklika energi för att hindra honom från att avslöja herrgårdens hemligheter.
En återvändsgränd
(Bildkredit: Interplay)Prenumerera!
(Bildkredit: Future, Remedy)
Den här artikeln publicerades först i tidningen PLAY – prenumerera här för att spara på omslagspriset, få exklusiva omslag och få tidningen levererad till din dörr eller enhet varje månad.
Men vänta lite – när vi beskrev Caspers PS1-debut som svår när den var riktad till barn kanske du höjde på ögonbrynen. Hur kan ett leende spöke som vill få vänner i livet efter detta orsaka sådan frustration? Var vi dåliga på att spela som barn? Efter en timmes spelande får du svar på de frågorna.
Till att börja med kan Casper inte flyga genom väggar. Han är beroende av en samling nycklar och morphing power-ups för att komma vidare. När du svävar genom glas med mjölk, broccoli och andra livsmedel belönas du med morph-poäng, som du använder för att förvandla dig till olika hushållsföremål för att utföra ditt uppdrag. Den enda ”gratis” power-upen är Smoke morph; om du använder den vid en luftventil eller skorsten transporteras Casper till ett annat område i herrgården i en rökpuff (ät upp ditt hjärta, Alucard). Men som med många aspekter av detta spel är det inte så enkelt. Vissa luftventiler tar dig till en tredje plats, medan andra tar dig tillbaka till den stora salen från början.
Du kommer snabbt att inse att det här spelet inte erbjuder någon hand att hålla i. Du tar dig fram i berättelsen i din egen takt, och det kräver både tålamod och minne. Casper uppmuntrar dig att tänka utanför ramarna och tvingar dig ofta att förlita dig på dig själv. Att få tag på en röd nyckel kan fylla dig med glädje, tills du går tillbaka för att hitta en specifik ventil för att hitta dess dörr och inser att den kan vara dold utom synhåll, eftersom den har en isometrisk vy uppifrån och ner. Det här är den typ av spel där en anteckningsbok kan göra underverk.
”Det repetitiva soundtracket (och Caspers ofta förekommande ”jag kan inte göra det”) som ackompanjerar din situation är lika minnesvärt som pusslen.”
Det repetitiva soundtracket (och Caspers ofta förekommande ”jag kan inte göra det”) som ackompanjerar din situation är lika minnesvärt som pusslen. Ljudet gifter sig perfekt med det visuella – den övergivna vindsvåningens kusliga atmosfär blir direkt kylig tack vare det dedikerade temat. Melodier i fel tonläge gör dig nervös när du försöker placera pusselbitar i en ram och vill komma tillbaka ner till ett glatt och väl upplyst område. När du hör Caspers tema är det alltid en fröjd, eftersom dessa rum vanligtvis är onkelfria zoner.
Även om det är mer nyckfullt än andra titlar som släpptes samma år, står Casper skuldra vid skuldra med spel som Tomb Raider och Resident Evil när det gäller utmaning. Bortsett från tempot och ämnet, är dess backtracking, bosstrider och lösbara mysterier lika starka som i de samtida spelen. Även om uppifrån-och-ned-perspektivet var gammaldags redan då, gör det det lite lättare att återvända till det efter alla dessa år.
I en tid då vi inte kunde leta upp genomgångar med lätthet, om ens alls, är det ett mirakel att någon lyckades se slutet på det här spelet. Dess rykte har gett det en plats på många spelares bucket lists. Det finns en envishet hos spelare som har klarat Casper; det har blivit sitt eget Everest och ett pusseläventyr som är värt att återbesöka, men eftersom det är ett licensierat spel är det osannolikt att du får chansen om du inte kan återuppliva lite originalhårdvara med en Lazarus-maskin.
Den här artikeln publicerades först i tidningen PLAY – prenumerera här för att spara på omslagspriset, få exklusiva omslag och få tidningen levererad till din dörr eller enhet varje månad.