Hjärtat av goblinlägret i Baldur’s Gate 3 är en bikupa av aktivitet. Pansarförsedda goblins steker misstänkt kött på en primitivt byggd lägereld, medan andra gör sig roliga genom att dricka upp stora mängder sprit. Trots deras feststämning är de flesta utrustade med taggiga svärd eller spetsiga bågar, som en ständig påminnelse om att det här är en farlig plats för mig att vara på. Jag är alltför medveten om att ett felsteg kan förvandla festligheterna till våld. Så vad gör jag inför faran? Jo, jag tar fram min pålitliga fiol, förstås!
Du förstår, jag spelar som bard för andra gången efter att ha blivit förälskad i klassen i min allra första omgång av spelet. Men eftersom jag inte riktigt visste vad jag gjorde när jag ursprungligen klev in i Larians RPG, var jag inte insatt i allt du faktiskt kan göra. Så nu när jag har fått lite bardträning under bältet är jag fast besluten att göra det mesta av mina konstnärliga talanger både i och utanför strid. Jag har faktiskt börjat leta efter absolut alla möjligheter att spela en melodi. I grund och botten försöker jag förvandla Svärdkusten till en scen för en musikal som jag själv har skapat.
Ballader på gatan
Bild 1 av 5(Bildkredit: Larian Studios)(Bildkredit: Larian Studios)(Bildkredit: Larian Studios)(Bildkredit: Larian Studios)(Bildkredit: Larian Studios)(Bildkredit: Larian Studios)
Och vad passar bättre för ett musikalnummer än ett viktigt område i den första akten som är fullt av risker, intriger, list och action? Så när jag har placerat mig mitt i lägret börjar jag spela låten ”Old Time Battles”. Snart är min musikintresserade Tiefling omgiven av en publik i en behaglig cirkel medan jag klarar en prestationskontroll. Ännu bättre är att jag märker att två goblin-NPC:er på var sin sida om mig faktiskt har börjat agera som mitt ackompanjemang; den lätt berusade krigaren Sul ger lite slagverk till mixen genom att knacka på en trumma, medan Tracker Tak harmoniserar med min violin på en flöjt.
Jag har alltid älskat hur människor spontant brister ut i sång, eller spelar en perfekt melodi utan någon form av uppmaning eller övning i filmmusikalernas värld, och det här ögonblicket bara luktar av det. Att inte bara en utan två vättar känner till låten jag spelar och har instrument till hands för att sjunga med? Jag kunde inte ha hoppats på något mer för att hjälpa mig att få liv i min musikaliska genomspelning.
Clowna runt
(Bildkredit: Larian Studios)
Att gå på cirkus i Baldur’s Gate 3 påminde mig om mitt favorituppdrag i Dragon Age Inquisition
Vid det här laget har jag praktiskt taget lurat hela lägret, vilket gör att mina andra gruppmedlemmar kan ägna sig åt lite egna upptåg. Som jag har kommit att upptäcka den här gången är en del av det fina med att vara bard att sätta upp en jäkla show för att distrahera stora folkmassor. Det är det äldsta tricket i svindlarens handbok (eller så skulle jag tro). Ingen kommer ju att märka att Astarion snattar några trolldrycker om jag spelar den perfekta visan för att dra bort deras uppmärksamhet. Jag har börjat använda den här taktiken flera gånger i spelets första akt hittills, men att spela för folkmassor tjänar också ett annat syfte som passar perfekt in i det musikaliska temat.
En av prestationerna i Baldur’s Gate 3 är att tjäna 100 guldmynt genom att spela musik. Så varje gång jag stöter på en grupp NPC:er ser jag nu möjligheten att tjäna pengar. Från att spela på gatan i Emerald Grove, till att lägga ner några noter i Underdark och använda mina stråkar på Last Light Inn i akt 2, kan jag knappt vänta på att ta mig till staden mot slutet av äventyret. Jag är uppriktigt ledsen över att jag inte spelade oftare när jag faktiskt var i Baldur’s Gate för första gången. Mängden mynt som kunde ha kastats i min väg tål inte att tänka på. Det känns som om allt jag gör nu kompenserar för den dåliga ursäkt till bard jag var förut, även om jag försökte lära mig hur man gör med nästan allt i spelet.
Musikaliska upptåg
(Bildkredit: Larian Studios)
Naturligtvis spelar min fiol också in i striderna. Som alla duktiga barder vet är det inspiration som gäller, och du kan ge dina partikamrater några mycket användbara förstärkningar med ditt val av instrument. Jag älskar också hur framträdandet är inbakat i nästan allt du gör, med min Tiefling Tav som spelar fiol varje gång jag använder en trollformel. Naturligtvis spelar det också in i dialogen, och min silvertunga hjälpte mig ur många bosstrider under min första genomspelning med klassen. Men för att ge liv åt en musikal ser jag också till att avsluta varje tur min bard tar i strid med att spela någon av låtarna i min repertoar. Det ger bara min stridsstil den där sista lilla finessen som låter mig rama in varje konflikt med musik.
(Bildkredit: Larian Studios)
Jag har till och med börjat spela låtar för att lägga till lite humor eller spänning i ett visst ögonblick. Ta till exempel uppdraget att rädda gnomen Barcus Wroot från en grupp goblins i början av spelet. Den stackars mannen, som är fastbunden vid en snurrande väderkvarn, är naturligtvis desperat efter att bli befriad. Men vad vore jag för bard om jag inte spelade ett melodiöst nummer på min fiol för att hylla min egen silvertunga? Jag hade ju precis lyckats övertyga vättarna att ge sig av utan att dra några vapen. ”Vad väntar du på?”, vrålar han när de fina tonerna svävar ovanför mig. ”Kom igen, släpp loss mig!”. Jag gjorde honom besviken så småningom, men jag var bara tvungen att ta tillfället i akt att ha en verkligt fängslad publik.
Att vara en bard är så roligt. Att välja kvicka svar tack vare min poetiska natur blir aldrig tråkigt, och jag njuter av att spela melodier för att ackompanjera nästan varje instans i spelet för att göra det så nära en musikal som möjligt. Det känns som om jag har varit på turné i Sword Coast, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Och att döma av mina prestationer hittills är jag säker på att jag kommer att få den prestationen på nolltid.
Att intervjua djur i Baldur’s Gate 3 är min nya favoritsysselsättning i RPG.