Det skulle alltid ha varit Beth. Ett av de första valen jag får i Lowbirth Games fantastiska mysteriespel, This Bed We Made, är vilken acolyte jag ska konspirera med, och mellan den flirtiga hotellreceptionisten och en glasögonprydd rödhårig kille tänker jag inte två gånger. Vad jag inte förväntade mig var hur mitt band med Beth skulle spegla de spännande mysterier som jag avslöjade under min fem timmar långa genomspelning.
This Bed We Made är en charmig pseudodeckare som jag vägrade att lägga ifrån mig. Handlingen utspelar sig på ett lyxhotell i Montreal på 1950-talet och i den förgrenade berättelsen får en vanemässigt nyfiken städerska ta ansvar för inte bara sina handlingar, utan även för de människor som omger henne. Att gå igenom gästernas saker, lösa gåtor och se till att sköta sina hushållssysslor är tillräckligt för att fortsätta, men den verkliga stjärnan i serien är hur dess gamla charm ramar in en nykter verklighet som historieböckerna aldrig får glömma.
Nyfiken och nyfiken
(Bildkredit: Lowbirth Games)Indie Spotlight
(Bildkredit: Secret Mode)
Loddlenaut är ett äventyr om att städa upp havet med bedårande varelser och ett positivt budskap
Sophie är lite av en udda fågel. Som den oavsiktliga hjältinnan i This Bed We Made framstår hon som en vanlig, sund ung kvinna från 1958: hon sköter sitt jobb på hotellet i tysthet, oavsett om hon får tack för det eller inte, och är noga med att veta sin plats. Hennes enda nackdel är hennes ständiga nyfikenhet på hotellgästernas privatliv. Sophie tillåter sig att ibland titta i deras tillhörigheter för att tillfredsställa den, där hennes skvallertidningar misslyckas med att göra det.
Spelmekaniken för att städa upp dessa tomma rum är enkel och involverar mestadels att klicka och dra lakan, plocka upp kuddar för att placera tillbaka på sängarna och tillhandahålla färska handdukar. Men när Sophie plockar igenom sakerna i ett visst rum får hon mer än hon förväntat sig. Det verkar som om en av hotellgästerna förföljer henne, tittar på och tar bilder på avstånd när hon undersöker föremål som lämnats kvar i rummen medan gästerna är bortresta. Det blir startskottet för ett detaljerat mysterium som förvandlas till mord och som trotsar hennes primitiva och korrekta förväntningar.
(Bildkredit: Lowbirth Games)
Miljöberättande spelar en viktig roll i This Bed We Made. Dramatiska kameravinklar under mellansekvenserna i kombination med lika filmisk musik ökar spänningen och förstärker klaustrofobin i spelets begränsade miljö på hotellet. Men medan jag undersöker den svårfångade Mr Spade och hans sätt att spionera märker jag att varje centimeter av This Bed We Made är fylld med små, tidstypiska föremål som gör att spelet verkligen känns rotat i sin tid.
Tidningsurklipp gör reklam för feminina hygienprodukter, som säkert hjälper en kvinna att behålla sin man, och broschyrer som ligger utspridda på hotellet varnar för farorna med skilsmässa. Teman som traditionell familjedynamik och kvinnans roll i denna är centrala i This Bed We Made, och som Sophie får jag bestämma vad jag ska göra med dessa instrument. Oavsett om jag låter dem vara eller gör mig av med dem på ett diskret sätt kan det leda till stora förändringar i berättelsen.
(Bildkredit: Lowbirth Games)
Den verkliga stjärnan i This Bed We Made är hur dess gammaldags charm ramar in en nykter verklighet.
Den interaktiva karaktären passar perfekt med Sophies yrke som hotellstäderska. Hon förväntas bete sig som ett spöke, göra sitt jobb och störa andras liv så lite som möjligt, men det är bara genom att trotsa dessa förväntningar som hon kan berätta sin historia.
Genom att tjuvlyssna på mina kollegor får jag reda på att hotelldirektören Bernard har en affär med hushållerskan Linda. Strävan är ironisk med tanke på att Linda, som är ”lyckligt gift” och mycket snabb att skälla ut sina underordnade för olämplig klädsel och beteende, är den skyldiga bakom alla de anti-skilsmässobroschyrer som ligger utspridda på hotellet. Den andra städerskan Wendy låter Linda veta genom att klottra ”hycklande slyna” på hennes dörr med rött läppstift.
Jag väljer att sudda ut meddelandet i stället för att bara slänga Wendys läppstift – den rykande pistol som jag hittar i hennes skåp – och ser till att ingen får sparken. Jag slänger dock de homofobiska broschyrerna.
(Bildkredit: Lowbirth Games)
De stötande broschyrerna är dock mer än kontextuella vägvisare. När jag städar sovrummen och hittar en rad lesbiska skönlitterära böcker gömda i röran börjar jag känna att spelet inte så subtilt antyder att lavendelskräcken och institutionell diskriminering kommer att spela en mer betydande roll i förfarandet. Det faktum att jag valde Beth som min acolyte skulle tjäna till att göra avslöjandet ännu närmare hemmet.
Jag vill inte förstöra vad som händer i själva berättelsen, men den enorma precision och omsorg med vilken This Bed We Made behandlar viktiga ämnen är sällsynt. Spelet berör inte bara smärtsamma socialpolitiska frågor, utan kommenterar dem aktivt på ett sätt som känns upplyftande och djupt berörande. Jag kan inte föreställa mig att det hade varit lika starkt om jag hade valt att rekrytera Andrew som min akolyt, men genom att ta med Beth på resan blev denna fantastiska noir-thriller även en romantisk sådan.
This Bed We Made finns nu tillgänglig på PC, PlayStation och Xbox. Du kan ta reda på vilka andra dolda pärlor vi har spelat med vår Indie Spotlight-serie.