Även efter att ha spenderat bokstavligen hundratals timmar i Slay the Spire under de senaste sex åren tror jag inte att jag någonsin förväntade mig att se en uppföljare. Det här är ett spel som kickstartade en genre, men enligt min mening var hela den rogueliknande däckbyggnadsvågen överflödig efter att Slay the Spire hade fulländat hela grejen.
Man kan därför tänka sig att nyheten om att utvecklaren MegaCrit håller på att utveckla Slay the Spire 2 skulle kännas som en blandad välsignelse efter år av tystnad kring deras nästa projekt. Om det första spelet hade ”fulländat” en hel genre, varför skulle jag då behöva en uppföljare? Slay the Spire, precis som de flesta roguelikes, är ett spel där man försöker uppnå samma mål om och om igen och anpassa sig till de hinder och möjligheter som spelet erbjuder.
Det innebär att expansion tenderar att triumfera över upprepning när det gäller att hålla spelen vid liv under längre tid. Det finns undantag från den regeln, och jag ser fram emot att se hur Hades 2 bygger vidare på de narrativa elementen i sin föregångare. Men det finns inte mycket i Slay the Spire 2:s trailer som motiverar dess existens som en fullfjädrad uppföljare – en ny klass och ny konst är väldigt mycket av huvuddragen, och det kan visa sig vara svårt att sälja.
Hej… igen
(Bildkredit: MegaCrit)
Om man gräver lite djupare kommer dock den mest intressanta aspekten av denna uppföljare fram. Berättelsen i Slay the Spire är långt ifrån dess främsta försäljningsargument, men spelet genomsyras av en fascinerande, mytisk historia: den ständiga insikten om hur många, många gånger du har klättrat upp i tornet, de fågel- och reptilkulter som hemsöker och hindrar dig på din väg upp; den mystiska konflikten mellan det korrupta Heart of the Spire och din lika mystiska välgörare, valfångaren Neow.
Neow, som hjälper dig på vägen varje gång du klättrar upp för Spire, är kärnan i det som intresserar mig mest med den här uppföljaren. Slay the Spire 2 utspelar sig 1 000 år efter händelserna i det första spelet, och Neow – som tar dig tillbaka efter varje runda och bara vilar när du har besegrat spelets slutboss – är här för att hälsa dig välkommen igen. Exakt vad som ligger bakom ditt eget långa liv återstår att se, men det verkar uppenbart att denna välvilliga valöverherre är en viktig del av det.
Även efter att ha spenderat bokstavligen hundratals timmar i Slay the Spire under de senaste sex åren tror jag inte att jag någonsin förväntade mig att se en uppföljare. Det här är ett spel som kickstartade en genre, men enligt min mening var hela den rogueliknande däckbyggnadsvågen överflödig efter att Slay the Spire hade fulländat hela grejen.
Man kan därför tänka sig att nyheten om att utvecklaren MegaCrit håller på att utveckla Slay the Spire 2 skulle kännas som en blandad välsignelse efter år av tystnad kring deras nästa projekt. Om det första spelet hade ”fulländat” en hel genre, varför skulle jag då behöva en uppföljare? Slay the Spire, precis som de flesta roguelikes, är ett spel där man försöker uppnå samma mål om och om igen och anpassa sig till de hinder och möjligheter som spelet erbjuder.
Det innebär att expansion tenderar att triumfera över upprepning när det gäller att hålla spelen vid liv under längre tid. Det finns undantag från den regeln, och jag ser fram emot att se hur Hades 2 bygger vidare på de narrativa elementen i sin föregångare. Men det finns inte mycket i Slay the Spire 2:s trailer som motiverar dess existens som en fullfjädrad uppföljare – en ny klass och ny konst är väldigt mycket av huvuddragen, och det kan visa sig vara svårt att sälja.
Hej… igen
(Bildkredit: MegaCrit)
Om man gräver lite djupare kommer dock den mest intressanta aspekten av denna uppföljare fram. Berättelsen i Slay the Spire är långt ifrån dess främsta försäljningsargument, men spelet genomsyras av en fascinerande, mytisk historia: den ständiga insikten om hur många, många gånger du har klättrat upp i tornet, de fågel- och reptilkulter som hemsöker och hindrar dig på din väg upp; den mystiska konflikten mellan det korrupta Heart of the Spire och din lika mystiska välgörare, valfångaren Neow.