”Skulle det här kunna hända? Absolut”, säger Sylvester Stallone i DVD-kommentaren till First Blood. Och däri ligger hemligheten bakom 1982 års films mest hjärtstoppande actionsekvens. Tja, det och det faktum att vi aldrig hade sett något liknande förut.
Du känner till scenen; den är ikonisk. Men låt oss ändå sammanfatta: Vietnamveteranen John Rambo (Stallone) har gripits för lösdriveri när han passerar genom bergsstaden Hope i Washington. Han misshandlas brutalt av sheriff Teasle (Brian Dennehy) och hans män, bryter sig ut från polisstationen och förföljs in i skogen, spåras av poliser och hundar tills han hänger från en klippvägg.
Den sadistiske vice sergeanten Art Galt (Jack Starrett) anländer i en helikopter och börjar skjuta… och sedan, chockerande nog, skjuter Rambo från klippan och störtar ner, ner, ner, in i ett träd vars grenar bryter hans fall tillräckligt för att leda till allvarliga skador (cue enormt inflytelserik självkirurgisk scen), men inte döden.
När man såg filmen på 1980-talet var det ingen som förväntade sig att han skulle hoppa. Hur desperat situationen än var var det helt enkelt för upprörande, särskilt i ett actiondrama med en jordnära ton. Nu, när inte bara superhjältar utan även John Wick, familjen Fast och alla Liam Neesons karaktärer är oförstörbara, är ett sådant stunt obligatoriskt.
Stuntet utfördes i tre tagningar, med stuntmannen Buddy Joe Hooker som utförde hoppet och Stallone som föll genom den sista tredjedelen av trädet (han bröt ett revben i tagning tre), och det är en farlig grej. ”Det var lätt att spela smärtan”, suckar Stallone när han minns hur han slog i gräset.
Den faran, skräcken och vördnaden får man helt enkelt inte när man tittar på CGI – och inte ens Tom Cruises verkliga scener kan återskapa känslan av att se något sådant för första gången. Detta var ”uppdrag: osannolikt” när Tom spelade huvudrollen i tonårssexkomedin Losin’ It.
Det finns naturligtvis mycket mer imponerande koreograferade actionscener av Kurosawa, Peckinpah, Hill, Woo, Cameron, Mann och många fler. Men det har aldrig funnits en spänning som kan mäta sig med Rambos språng, där din käke faller i takt med hans nedstigning. Eller är det bara jag?
- Är det bara jag, eller borde fler filmer ha pauser?
- Är det bara jag, eller kräver blockbusters för mycket hemläxa?
- Är det bara jag, eller är scenen med ”Emo Parker” en Spider-klassiker?