Till försvar för Max Paynes mycket kritiserade och underskattade tredje inkarnation

Få huvudpersoner har lidit mer till följd av nominativ determinism än Max Payne. Med en speldebut som började med att hans fru och barn brutalt mördades av drogmissbrukare och en katalog av otaliga personliga tragedier sedan dess, har denna före detta NYPD-detektiv levt upp till sitt namn i nästan två decennier.

Max må vara så hårdkokt att han skulle passa in i färgglad plast och i en påse med lösgodis, men hans till synes oändliga cynism och ständiga visdomsord gör honom svår att hata. Ja, det vill säga fram till Max Payne 3.

Dags att gå på hälft

Max Payne hoppar och skjuter i Max Payne 3

(Bildkredit: Rockstar Games)Prenumerera!

Tidningen PLAY

(Bildkredit: Future, Remedy)

Den här artikeln publicerades först i tidningen PLAY – prenumerera här för att spara på omslagspriset, få exklusiva omslag och få den levererad till din dörr eller enhet varje månad.

Även om han onekligen är överdrivet våldsam, höjer var och en av hans charmigt melodramatiska yttranden honom över den typiska skurken. Vi kom att älska Max, men det tredje spelet ställde allt vi trodde att vi visste på huvudet.

Det tar vid nio år efter händelserna i de två första spelen och kastar dig omedelbart in i en nästan oigenkännlig mans liv. Max har flyttat till SÃo Paulo för att börja ett nytt liv, men det blir tydligt att han inte ens kan tala det lokala språket och att han är isolerad och ute på djupt vatten.

Det är lätt att beklaga förlusten av hans utarbetade kvicka kommentarer, som har ersatts med en tirad av enstaviga stön, men Max är inte längre den smarmiga actionhjälten vi är vana vid: han är plågad av skuldkänslor och grumlad av både förlamande alkoholism och ett beroende av smärtstillande medel.

Vi ser honom mer nedstämd och desperat än någonsin och även om vissa avfärdar denna förvandling som karaktärsfrämmande, är det en passande avslutning på hans båge. Det finns bara så många gånger någon kan förlora allt – och Max Payne 3 är en dyster återspegling av en man som pressats förbi sin bristningsgräns.

Max må vara annorlunda, men hans gamla jag lyser igenom i enstaka poetiska ögonblick.

Den här artikeln publicerades först i tidningen PLAY – prenumerera här för att spara på omslagspriset, få exklusiva omslag och få tidningen levererad till din dörr eller enhet varje månad.

Frenk Rodriguez
Hej, jag heter Frenk Rodriguez. Jag är en erfaren skribent med en stark förmåga att kommunicera tydligt och effektivt genom mitt skrivande. Jag har en djup förståelse för spelbranschen och håller mig uppdaterad om de senaste trenderna och teknikerna. Jag är detaljorienterad och kan noggrant analysera och utvärdera spel, och jag närmar mig mitt arbete med objektivitet och rättvisa. Jag tillför också ett kreativt och innovativt perspektiv till mitt skrivande och mina analyser, vilket bidrar till att göra mina guider och recensioner engagerande och intressanta för läsarna. På det hela taget har dessa egenskaper gjort att jag har kunnat bli en pålitlig och tillförlitlig källa till information och insikter inom spelbranschen.