Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har läst The Hobbit. Som barn levde jag för dess action – för troll, drakar och gåtspel på liv och död – men för varje omläsning har jag blivit mer och mer förälskad i det första kapitlet om hobbitar. De är Midgårds lataste dagdrivare och lever bara för att inreda sina mysiga hem, äta glupskt och njuta av Fylkets underbara landskap. Jag fantiserar ofta om att bo där, och om jag fick chansen att flytta till Fylke skulle jag röka pipört i Bag End innan du kunde säga ”andra frukost”.
Fram till dess har jag levt ut liknande sorglösa fantasier i Stardew Valley och Animal Crossing, men att bo i ett eget hobbithål har förblivit den ultimata fantasin. Jag säger allt detta för att i teorin borde Tales of the Shire, en livssimulering som utspelar sig i Shires by Bywater, vara precis min grej. Men efter att ha spelat det i ett par timmar lämnas jag ljummet.
En oväntad fest
(Image credit: Private Division)När utspelar sig Tales of the Hobbit?
(Bildkredit: Private Division)
Tales of the Hobbit utspelar sig under Midgårds tredje tidsålder – se var den passar in i vår Sagan om Ringen-tidslinje.
Vårt anti-äventyr börjar med att skapa en hobbit, som just har väckts av Gandalf efter att ha somnat mellan Bree och Bywater. Jag är mycket road av namngivningssystemet med två matchande namn – Bungo Underhill, hur står det till – men mindre imponerad av mitt försök till karaktärsanpassning, som resulterar i att stackars Bungo ser ut som en konstigt kantig Miss Piggy. Lyckligtvis går det bara uppåt därifrån, eftersom Bungo har ärvt ett hem i Bywater och har ett helt nytt liv framför sig.
Det finns mycket som lovar gott här. Bungos nya hem är försummat och nedgånget, och även om det ser mossigt ut nu kan jag redan föreställa mig hur tillfredsställande det kommer att vara att städa upp och skapa mitt eget mysiga hörn av Fylke. Viktigast av allt är det stora, enkla skafferiet som jag blir alldeles till mig av tanken på att fylla på. Det första jag måste göra är att leta igenom hyllorna för att laga mat till den lokala hoben Orlo Proudfoot, som verkar vara på väg att dö eftersom han missade sin sista måltid.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har läst The Hobbit. Som barn levde jag för dess action – för troll, drakar och gåtspel på liv och död – men för varje omläsning har jag blivit mer och mer förälskad i det första kapitlet om hobbitar. De är Midgårds lataste dagdrivare och lever bara för att inreda sina mysiga hem, äta glupskt och njuta av Fylkets underbara landskap. Jag fantiserar ofta om att bo där, och om jag fick chansen att flytta till Fylke skulle jag röka pipört i Bag End innan du kunde säga ”andra frukost”.
Fram till dess har jag levt ut liknande sorglösa fantasier i Stardew Valley och Animal Crossing, men att bo i ett eget hobbithål har förblivit den ultimata fantasin. Jag säger allt detta för att i teorin borde Tales of the Shire, en livssimulering som utspelar sig i Shires by Bywater, vara precis min grej. Men efter att ha spelat det i ett par timmar lämnas jag ljummet.
En oväntad fest
(Image credit: Private Division)När utspelar sig Tales of the Hobbit?
(Bildkredit: Private Division)
Tales of the Hobbit utspelar sig under Midgårds tredje tidsålder – se var den passar in i vår Sagan om Ringen-tidslinje.
Vårt anti-äventyr börjar med att skapa en hobbit, som just har väckts av Gandalf efter att ha somnat mellan Bree och Bywater. Jag är mycket road av namngivningssystemet med två matchande namn – Bungo Underhill, hur står det till – men mindre imponerad av mitt försök till karaktärsanpassning, som resulterar i att stackars Bungo ser ut som en konstigt kantig Miss Piggy. Lyckligtvis går det bara uppåt därifrån, eftersom Bungo har ärvt ett hem i Bywater och har ett helt nytt liv framför sig.
Det finns mycket som lovar gott här. Bungos nya hem är försummat och nedgånget, och även om det ser mossigt ut nu kan jag redan föreställa mig hur tillfredsställande det kommer att vara att städa upp och skapa mitt eget mysiga hörn av Fylke. Viktigast av allt är det stora, enkla skafferiet som jag blir alldeles till mig av tanken på att fylla på. Det första jag måste göra är att leta igenom hyllorna för att laga mat till den lokala hoben Orlo Proudfoot, som verkar vara på väg att dö eftersom han missade sin sista måltid.
Matlagning är förvånansvärt invecklat. Efter att ha valt ett recept – som du får genom att bli vän med Bywaters invånare – kan du hacka, steka och krydda varje ingrediens efter eget tycke och smak. Hur länge du hackar rabarber, till exempel, avgör hur tjock eller slät den blir för en paj, och det krävs experiment för att ta fram den bästa kombinationen av texturer för varje måltid. Det är värt att pröva sig fram, eftersom mat är den snabbaste vägen till en hobbits hjärta, och genom att servera utsökta måltider blir du snabbare vän med dina grannar. Att hålla mer genomarbetade middagsbjudningar med bättre mat verkar vara en av Tales of the Shires drivande funktioner – som förberedelse för att bjuda två hobbits på lunch fann jag mig själv leta efter svamp i skogen, fiska i Brandybuck och rusa genom byns torgmarknad för att köpa grädde och bacon. Din tid varje dag är dock begränsad (om du stannar uppe för sent blir du hemkörd À la Stardew), så att hålla ett välfyllt skafferi är en prövning i sig.