Indiana Jones välkomnas till Vatikanstaten under fascismens inflytande och utrustas med en prästdräkt och en liten stab från sin jazzälskande vän fader Antonio. Klädseln, i sann Indy-filmsanda, gör att jag kan ta mig runt på platsen och väcker mindre misstankar än de klassiska läderkläderna. Det första riktiga uppdraget i Indiana Jones and the Great Circle är att snoka runt efter antika reliefer medan jag är på jakt efter en stulen kattmumie (det är en lång historia). Jag kliver ut från Vatikanens bibliotek med målet att skaffa en kamera, men utöver det är jag fri att utforska i min egen takt medan jag tar bilder åt fader Antonio.
Fascistiska svartskjortor som tjänar Mussolini har slagit läger i närheten, så jag tittar i smyg in i deras tält. Jag är ju trots allt Indiana Jones. Och om det är något Indiana Jones älskar nästan lika mycket som kartor och dokument, så är det glänsande saker. Jag befriar en flaska med medicin som jag snart ska upptäcka stals av do-badders från det lokala apoteket. En stor summa kontanter lockar mig, men en skurk står framför den. Med kontorspersonalen i handen slår jag tyst ner honom och stoppar pengarna i fickorna. Du kan ju inte se någon stjäla och varna dina vänner om du inte är vid medvetande, eller hur?
(Bildkredit: Bethesda)
Det som jag först tror är en ganska liten innergård blir snabbt upplöst när jag har plockat rent i de här lägren. I ena änden finns en väg med stora trädörrar och en parkerad lastbil som får mig att tro att detta är en begränsning, men när jag närmar mig får jag en knapp som gör att Indy kan trycka upp den och avslöja ett fascistiskt interneringscenter i närheten av en spektakulär snidad fontän.
Jag kollar andra sidan och vandrar mot en kontrollpunkt som bemannas av brutala män. Säkert en mjuk avspärrning? Men med hjälp av en kombination av kastruller och frukt får jag vakterna att underkasta sig och kan slingra mig fram till ruinerna av ett torn och klättra upp på några tinnar. Tillbaka på gården ser jag en byggnadsställning bakom en scen som jag kan använda min piska för att klättra upp på. Ett öppet fönster lockar. Det leder in i ett palats där en miniatyrskulptur av byggnaden döljer en skatt. Ett annat fönster leder ut i en annan riktning, flankerat av ytterligare två dörrar. Vatikanen fortsätter att gå.
Att göra upp det
(Bildkredit: Bethesda)Det hör hemma i en recension
(Bildkredit: Bethesda)
Vad tyckte vi om hela saken? I vår recension av Indiana Jones and the Great Circle gav vi det de eftertraktade fem stjärnorna och sa att det är ”det bästa äventyret som Indy har gett sig ut på i över 30 år”
Indiana Jones välkomnas till Vatikanstaten under fascismens inflytande och utrustas med en prästdräkt och en liten stab från sin jazzälskande vän fader Antonio. Klädseln, i sann Indy-filmsanda, gör att jag kan ta mig runt på platsen och väcker mindre misstankar än de klassiska läderkläderna. Det första riktiga uppdraget i Indiana Jones and the Great Circle är att snoka runt efter antika reliefer medan jag är på jakt efter en stulen kattmumie (det är en lång historia). Jag kliver ut från Vatikanens bibliotek med målet att skaffa en kamera, men utöver det är jag fri att utforska i min egen takt medan jag tar bilder åt fader Antonio.
Fascistiska svartskjortor som tjänar Mussolini har slagit läger i närheten, så jag tittar i smyg in i deras tält. Jag är ju trots allt Indiana Jones. Och om det är något Indiana Jones älskar nästan lika mycket som kartor och dokument, så är det glänsande saker. Jag befriar en flaska med medicin som jag snart ska upptäcka stals av do-badders från det lokala apoteket. En stor summa kontanter lockar mig, men en skurk står framför den. Med kontorspersonalen i handen slår jag tyst ner honom och stoppar pengarna i fickorna. Du kan ju inte se någon stjäla och varna dina vänner om du inte är vid medvetande, eller hur?
(Bildkredit: Bethesda)
Det som jag först tror är en ganska liten innergård blir snabbt upplöst när jag har plockat rent i de här lägren. I ena änden finns en väg med stora trädörrar och en parkerad lastbil som får mig att tro att detta är en begränsning, men när jag närmar mig får jag en knapp som gör att Indy kan trycka upp den och avslöja ett fascistiskt interneringscenter i närheten av en spektakulär snidad fontän.
Jag kollar andra sidan och vandrar mot en kontrollpunkt som bemannas av brutala män. Säkert en mjuk avspärrning? Men med hjälp av en kombination av kastruller och frukt får jag vakterna att underkasta sig och kan slingra mig fram till ruinerna av ett torn och klättra upp på några tinnar. Tillbaka på gården ser jag en byggnadsställning bakom en scen som jag kan använda min piska för att klättra upp på. Ett öppet fönster lockar. Det leder in i ett palats där en miniatyrskulptur av byggnaden döljer en skatt. Ett annat fönster leder ut i en annan riktning, flankerat av ytterligare två dörrar. Vatikanen fortsätter att gå.
Att göra upp det
(Bildkredit: Bethesda)Det hör hemma i en recension
(Bildkredit: Bethesda)
Vad tyckte vi om hela saken? I vår recension av Indiana Jones and the Great Circle gav vi det de eftertraktade fem stjärnorna och sa att det är ”det bästa äventyret som Indy har gett sig ut på i över 30 år”
Oavsett om det handlar om att helt oprovocerat snubbla över en digital återskapning av det fantastiska Sixtinska kapellet eller knäcka leveranskoden till en låda som fascisterna har strulat till det för, så är Vatikanen ett löjligt tätt område fyllt till bredden med nya mysterier runt varje hörn. Indiana Jones and the Great Circle är alltid redo att låta dig frossa i de små detaljerna också. Mitt första uppdrag leder mig till att plocka upp en kamera, vilket öppnar upp för ännu ett samlarobjekt för de skarpögda – knäppa bilder av arkitektur som det tidigare nämnda Sixtinska kapellet, och till och med små vardagliga scener som två präster som kämpar för att hänga upp en målning igen.
Sömlöst uppdelad i små miniområden, alla med olika nivåer av åtkomstbegränsningar skräddarsydda för en handfull förklädnader (lite som Hitman, tro det eller ej), den här lilla men mäktiga kartan innehåller massor av variation. Det dröjer inte länge förrän du till och med utforskar underjordiska avloppssystem och övergivna gravar, tar reda på hur de hänger ihop på toppen och vänjer dig vid de många, många genvägar som förbinder dessa utrymmen.