Det finns ingen plats som hemma. Det är vad Baldur’s Gate 3 har kommit att kännas som för många av oss här på GamesRadar+ sedan det lanserades från Early Access den här dagen 2023, och vilket år det har varit. Vi har skrattat åt Gales stöveltuggande böjelser, gråtit med Shadowheart när hon konfronterar sitt öde, hållit Karlach i våra armar till det bitterljuva slutet. Vi har utsatt oss själva för bisarra utmaningar bara för att se vad som händer, blivit förälskade i intervjuande djur genom trollformler eller trolldrycker, och en och annan av oss har kanske delat några ömma stunder med en viss tentakelförsedd väktare.
Och ändå tror jag att jag talar för oss alla när jag säger att resan är långt ifrån över. Löftet om Baldur’s Gate 3 talar om oändliga möjligheter, och trots överflödet av enorma spelsläpp 2024 finns det något speciellt med BG3 som fortfarande har oss under sin träldom. Här är vad Larians senaste skatt betyder för GR+-teamet och varför den troligen aldrig kommer att vara långt borta från våra hjärtan och sinnen.
Ditt sällskap har samlats…
(Bildkredit: Larian Studios)(327 timmar, inklusive tidig åtkomst)
(327 timmar, inklusive Early Access)Joel FraneyGuides-skribent
Jag provade BG3 för första gången när tidiga Alpha-versioner fanns tillgängliga på Steam 2019, och de framsteg som gjorts sedan dess är häpnadsväckande. Kanske så nära som något spel någonsin har kommit att fånga andan inte bara av D&D utan av bordsspel som helhet, Baldur’s Gate 3: s styrkor byggs till stor del i sin vilja att säga ja till nästan vilken idé som helst. Spelet där karaktärer brottas med trauma, fysisk mutation och kosmisk skräck lyckas sömlöst dela utrymme med Disney-karaktärer, björnsex och beväpnade hamstrar; och på något sätt känns det aldrig det minsta disharmoniskt.
Det är inte heller någon liten bedrift – äventyrsandan kommer från tanken att vi verkligen kan upptäcka vad som helst när vi väl ger oss ut på spåret. Ett strandsamhälle med förvirrade torskmänniskor som dyrkar en illasinnad trädgårdstomte efter att ha läst en religiös text fel är det minsta av det, men ett perfekt exempel på den ansträngning och fantasi som Larian lade ner på spelet.
Medan vissa andra RPG-titlar som kom ut ungefär samtidigt var något förutsägbara och nöjda med att följa beprövade trender, var BG3 banbrytande ny mark i berättelsesystem och kreativitet. Det vägrar helt enkelt att vara tråkigt – och för det kommer jag alltid att älska det.
Bekvämligheter för varelser
(Bildkredit: Larian Studios)(1,552 timmar)
(1,552 timmar)Anna KoselkeTjänstgörande skribent
Det finns ingen plats som hemma. Det är vad Baldur’s Gate 3 har kommit att kännas som för många av oss här på GamesRadar+ sedan det lanserades från Early Access den här dagen 2023, och vilket år det har varit. Vi har skrattat åt Gales stöveltuggande böjelser, gråtit med Shadowheart när hon konfronterar sitt öde, hållit Karlach i våra armar till det bitterljuva slutet. Vi har utsatt oss själva för bisarra utmaningar bara för att se vad som händer, blivit förälskade i intervjuande djur genom trollformler eller trolldrycker, och en och annan av oss har kanske delat några ömma stunder med en viss tentakelförsedd väktare.
Och ändå tror jag att jag talar för oss alla när jag säger att resan är långt ifrån över. Löftet om Baldur’s Gate 3 talar om oändliga möjligheter, och trots överflödet av enorma spelsläpp 2024 finns det något speciellt med BG3 som fortfarande har oss under sin träldom. Här är vad Larians senaste skatt betyder för GR+-teamet och varför den troligen aldrig kommer att vara långt borta från våra hjärtan och sinnen.
Ditt sällskap har samlats…
(Bildkredit: Larian Studios)(327 timmar, inklusive tidig åtkomst)
(327 timmar, inklusive Early Access)Joel FraneyGuides-skribent
Jag provade BG3 för första gången när tidiga Alpha-versioner fanns tillgängliga på Steam 2019, och de framsteg som gjorts sedan dess är häpnadsväckande. Kanske så nära som något spel någonsin har kommit att fånga andan inte bara av D&D utan av bordsspel som helhet, Baldur’s Gate 3: s styrkor byggs till stor del i sin vilja att säga ja till nästan vilken idé som helst. Spelet där karaktärer brottas med trauma, fysisk mutation och kosmisk skräck lyckas sömlöst dela utrymme med Disney-karaktärer, björnsex och beväpnade hamstrar; och på något sätt känns det aldrig det minsta disharmoniskt.
Det är inte heller någon liten bedrift – äventyrsandan kommer från tanken att vi verkligen kan upptäcka vad som helst när vi väl ger oss ut på spåret. Ett strandsamhälle med förvirrade torskmänniskor som dyrkar en illasinnad trädgårdstomte efter att ha läst en religiös text fel är det minsta av det, men ett perfekt exempel på den ansträngning och fantasi som Larian lade ner på spelet.
Medan vissa andra RPG-titlar som kom ut ungefär samtidigt var något förutsägbara och nöjda med att följa beprövade trender, var BG3 banbrytande ny mark i berättelsesystem och kreativitet. Det vägrar helt enkelt att vara tråkigt – och för det kommer jag alltid att älska det.
Bekvämligheter för varelser
(Bildkredit: Larian Studios)(1,552 timmar)
(1,552 timmar)Anna KoselkeTjänstgörande skribent
Jag tror inte att ett spel någonsin har tagit upp så mycket av mig som Baldur’s Gate 3 har lyckats göra – jag verkar alltid återvända till att leva och andas det, utan att misslyckas. Varje gång söker jag igenom varje skrymsle och vrå trots att jag vid det här laget vet vad jag kan förvänta mig. Varje gång läser jag igenom varenda fånig bok jag kommer över, oavsett om det är de saltstänkta Shanties for the Bitch Queen i början av spelet eller de hjärtskärande breven som är utspridda i alla tre akterna. Varje gång romantiserar jag skamlöst med Astarion. Många av mina beslut förblir orubbliga genom varje genomspelning, men det spelar aldrig någon roll. På något sätt träffar Baldur’s Gate 3 mig alltid på samma sätt som en frisk vindpust en varm dag – det känns som om jag aldrig har andats renare luft eller upplevt ett mer nyskapande spel.
Trots att jag spelar spelet vad som känns som hundra gånger med (mestadels) samma inriktning, uppbyggnad och val, verkar jag aldrig bli uttråkad – och det är så jag vet att Baldur’s Gate 3 är briljant. Min ADHD-hjärna tillåter mig ofta inte att ens avsluta ett spel, än mindre att spela om det på repeat – men det gäller inte Larians banger. Jag tror att jag älskar det till och med mer än jag älskar några av mina längsta Dungeons & Dragons-kampanjer. Det är tack vare Larians otroligt begåvade författare och rollspelets häpnadsväckande förmåga att fördjupa mig i alla digitala hörn av FaerÛn, från staden till Underdark – och så länge jag kan få min veckofix av skämt, blod och en mycket stilig vampyr kommer jag att vara en lycklig äventyrare.
Jag har mycket på hjärtat (och, tja, i huvudet)
(Bildkredit: Larian Studios)(180 timmar, inklusive Early Access)
(180 timmar, inklusive tidig åtkomst)Ali JonesSenior News Editor
Sanningen att säga tillbringade jag faktiskt aldrig så mycket tid i Larians RPG efter att jag avslutade min Baldur’s Gate 3-recension. Jag är en person som sällan återvänder till spel vid de bästa tiderna, och medan jag dabbled i en Dark Urge-genomgång som jag fortfarande vill återvända till, är det något med att spela Baldur’s Gate 3 på detta särskilt intensiva sätt som gör att dyka tillbaka i ett svårt förslag. På många sätt är det ett bevis på Larians skrivande – den första genomspelningen är hem för de karaktärer som jag byggde upp under dessa dussintals timmar, och jag vill inte ändra deras berättelser.
Det finns ingen plats som hemma. Det är vad Baldur’s Gate 3 har kommit att kännas som för många av oss här på GamesRadar+ sedan det lanserades från Early Access den här dagen 2023, och vilket år det har varit. Vi har skrattat åt Gales stöveltuggande böjelser, gråtit med Shadowheart när hon konfronterar sitt öde, hållit Karlach i våra armar till det bitterljuva slutet. Vi har utsatt oss själva för bisarra utmaningar bara för att se vad som händer, blivit förälskade i intervjuande djur genom trollformler eller trolldrycker, och en och annan av oss har kanske delat några ömma stunder med en viss tentakelförsedd väktare.
Och ändå tror jag att jag talar för oss alla när jag säger att resan är långt ifrån över. Löftet om Baldur’s Gate 3 talar om oändliga möjligheter, och trots överflödet av enorma spelsläpp 2024 finns det något speciellt med BG3 som fortfarande har oss under sin träldom. Här är vad Larians senaste skatt betyder för GR+-teamet och varför den troligen aldrig kommer att vara långt borta från våra hjärtan och sinnen.
Ditt sällskap har samlats…
(Bildkredit: Larian Studios)(327 timmar, inklusive tidig åtkomst)
(327 timmar, inklusive Early Access)Joel FraneyGuides-skribent
Jag provade BG3 för första gången när tidiga Alpha-versioner fanns tillgängliga på Steam 2019, och de framsteg som gjorts sedan dess är häpnadsväckande. Kanske så nära som något spel någonsin har kommit att fånga andan inte bara av D&D utan av bordsspel som helhet, Baldur’s Gate 3: s styrkor byggs till stor del i sin vilja att säga ja till nästan vilken idé som helst. Spelet där karaktärer brottas med trauma, fysisk mutation och kosmisk skräck lyckas sömlöst dela utrymme med Disney-karaktärer, björnsex och beväpnade hamstrar; och på något sätt känns det aldrig det minsta disharmoniskt.
Det är inte heller någon liten bedrift – äventyrsandan kommer från tanken att vi verkligen kan upptäcka vad som helst när vi väl ger oss ut på spåret. Ett strandsamhälle med förvirrade torskmänniskor som dyrkar en illasinnad trädgårdstomte efter att ha läst en religiös text fel är det minsta av det, men ett perfekt exempel på den ansträngning och fantasi som Larian lade ner på spelet.
Medan vissa andra RPG-titlar som kom ut ungefär samtidigt var något förutsägbara och nöjda med att följa beprövade trender, var BG3 banbrytande ny mark i berättelsesystem och kreativitet. Det vägrar helt enkelt att vara tråkigt – och för det kommer jag alltid att älska det.
Bekvämligheter för varelser
(Bildkredit: Larian Studios)(1,552 timmar)
(1,552 timmar)Anna KoselkeTjänstgörande skribent
Jag tror inte att ett spel någonsin har tagit upp så mycket av mig som Baldur’s Gate 3 har lyckats göra – jag verkar alltid återvända till att leva och andas det, utan att misslyckas. Varje gång söker jag igenom varje skrymsle och vrå trots att jag vid det här laget vet vad jag kan förvänta mig. Varje gång läser jag igenom varenda fånig bok jag kommer över, oavsett om det är de saltstänkta Shanties for the Bitch Queen i början av spelet eller de hjärtskärande breven som är utspridda i alla tre akterna. Varje gång romantiserar jag skamlöst med Astarion. Många av mina beslut förblir orubbliga genom varje genomspelning, men det spelar aldrig någon roll. På något sätt träffar Baldur’s Gate 3 mig alltid på samma sätt som en frisk vindpust en varm dag – det känns som om jag aldrig har andats renare luft eller upplevt ett mer nyskapande spel.
Trots att jag spelar spelet vad som känns som hundra gånger med (mestadels) samma inriktning, uppbyggnad och val, verkar jag aldrig bli uttråkad – och det är så jag vet att Baldur’s Gate 3 är briljant. Min ADHD-hjärna tillåter mig ofta inte att ens avsluta ett spel, än mindre att spela om det på repeat – men det gäller inte Larians banger. Jag tror att jag älskar det till och med mer än jag älskar några av mina längsta Dungeons & Dragons-kampanjer. Det är tack vare Larians otroligt begåvade författare och rollspelets häpnadsväckande förmåga att fördjupa mig i alla digitala hörn av FaerÛn, från staden till Underdark – och så länge jag kan få min veckofix av skämt, blod och en mycket stilig vampyr kommer jag att vara en lycklig äventyrare.
Jag har mycket på hjärtat (och, tja, i huvudet)