I Final Fantasy 7 Rebirth har jag fjärilar i magen. Jag bor återigen på det hemsökta hotellet i Gold Saucer, och någon har knackat på min dörr. När jag går för att se vem det är är jag en stor bunt nerver. Det har tagit mig så lång tid att komma hit, och det känns som om allt har byggts upp till just det här ögonblicket. Efter 70 timmar, med en myriad av val gjorda och otaliga sidouppdrag bakom mig, ska jag få se om mina ansträngningar har lönat sig. Den som står på andra sidan dörren kommer att bli min Skywheel-dejt. Problemet är att jag har haft mitt hjärta på en viss gruppmedlem sedan jag började mina äventyr med Square Enix RPG, och jag kommer att bli förkrossad om det inte fungerar.
När jag flyttar Cloud till dörren och trycker på handtaget känns det som om jag upplever det som händer härnäst i slow motion. För bara en bråkdels sekund minns jag alla dessa dokusåpor om blinddejting där de drar undan skiljeväggen för att avslöja vem som finns på andra sidan. Jag är för engagerad nu och det finns ingen återvändo. Det är sanningens ögonblick. Åh herregud. Nu är det dags. Jag ska äntligen få veta.
Jag skäms inte för att säga att när jag äntligen såg min drömdejt hälsa på mig, utstötte jag ett högt jubel och hoppade upp från min plats. *Tifa. Det är Tifa. DET ÄR TIFA. Äntligen får jag uppleva Skywheel-scenen, och ännu bättre, jag får se den med en karaktär som har stulit mitt hjärta. *Att få sin önskade dejt i Final Fantasy 7 Rebirth känns som ett helt eget spel, men just nu kan jag inte vara lyckligare över att ha klarat det.
Dejtkväll
(Bildkredit: Square Enix)
I grund och botten handlar Final Fantasy 7 Rebirth om att knyta band. Från de svar du väljer i konversationer, till de synergiförflyttningar du använder i strid och de sidouppdrag du slutför, så mycket av det du gör i äventyret är inriktat på att fördjupa dina band med medlemmarna i ditt parti. Det är faktiskt det jag har uppskattat mest med min tid med Cloud och co. Det bygger inte bara upp en känsla av kamratskap och gemenskap, utan det fick mig också att bry mig om de berömda karaktärerna mer än någonsin tidigare. Men obligationssystemet är förstås också kopplat till det berömda Skywheel-datumet, som så många fans minns så väl från originalspelet. Ända sedan Rebirth släpptes har jag varit angelägen om att se hur det återskapar Gold Saucer och Skywheel-ögonblicket. Men jag tror inte att jag skulle ha varit lika intresserad av vem jag upplevde det med om det inte vore för hur spelet prioriterar band.
Ett spel med kort
I Final Fantasy 7 Rebirth har jag fjärilar i magen. Jag bor återigen på det hemsökta hotellet i Gold Saucer, och någon har knackat på min dörr. När jag går för att se vem det är är jag en stor bunt nerver. Det har tagit mig så lång tid att komma hit, och det känns som om allt har byggts upp till just det här ögonblicket. Efter 70 timmar, med en myriad av val gjorda och otaliga sidouppdrag bakom mig, ska jag få se om mina ansträngningar har lönat sig. Den som står på andra sidan dörren kommer att bli min Skywheel-dejt. Problemet är att jag har haft mitt hjärta på en viss gruppmedlem sedan jag började mina äventyr med Square Enix RPG, och jag kommer att bli förkrossad om det inte fungerar.
När jag flyttar Cloud till dörren och trycker på handtaget känns det som om jag upplever det som händer härnäst i slow motion. För bara en bråkdels sekund minns jag alla dessa dokusåpor om blinddejting där de drar undan skiljeväggen för att avslöja vem som finns på andra sidan. Jag är för engagerad nu och det finns ingen återvändo. Det är sanningens ögonblick. Åh herregud. Nu är det dags. Jag ska äntligen få veta.
Jag skäms inte för att säga att när jag äntligen såg min drömdejt hälsa på mig, utstötte jag ett högt jubel och hoppade upp från min plats. *Tifa. Det är Tifa. DET ÄR TIFA. Äntligen får jag uppleva Skywheel-scenen, och ännu bättre, jag får se den med en karaktär som har stulit mitt hjärta. *Att få sin önskade dejt i Final Fantasy 7 Rebirth känns som ett helt eget spel, men just nu kan jag inte vara lyckligare över att ha klarat det.
Dejtkväll
(Bildkredit: Square Enix)
I grund och botten handlar Final Fantasy 7 Rebirth om att knyta band. Från de svar du väljer i konversationer, till de synergiförflyttningar du använder i strid och de sidouppdrag du slutför, så mycket av det du gör i äventyret är inriktat på att fördjupa dina band med medlemmarna i ditt parti. Det är faktiskt det jag har uppskattat mest med min tid med Cloud och co. Det bygger inte bara upp en känsla av kamratskap och gemenskap, utan det fick mig också att bry mig om de berömda karaktärerna mer än någonsin tidigare. Men obligationssystemet är förstås också kopplat till det berömda Skywheel-datumet, som så många fans minns så väl från originalspelet. Ända sedan Rebirth släpptes har jag varit angelägen om att se hur det återskapar Gold Saucer och Skywheel-ögonblicket. Men jag tror inte att jag skulle ha varit lika intresserad av vem jag upplevde det med om det inte vore för hur spelet prioriterar band.
Ett spel med kort
(Bildkredit: Square Enix)
Kortspelet Queen’s Blood är Final Fantasy 7 Rebirths bästa tillägg och rollspelets största distraktion
Med ett första datum i kapitel 8, där någon först kommer och knackar på din hotelldörr för att ta del av attraktionerna i Gold Saucer, hade jag felaktigt trott att jag hade säkrat mitt önskade datum långt innan det faktiskt hände. Jag tror att detta också höjde insatsen för mig, eftersom jag under tiden fram till den punkten redan hade lagt ner så mycket arbete på att fördjupa mitt band med Tifa; se till att jag ständigt kämpade tillsammans med henne, använde hennes synergirörelser med Cloud och slutförde varje sidouppdrag som hon personligen var investerad i. Jag sparade också före varje konversation för att se till att jag valde det bästa svaret jag kunde varje gång.
Fyrverkerier
(Bildkredit: Square Enix)